Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37

allmänhet både uppfattade och iakttogo denna skilnad, sy­nes bäst deraf, att de till Häradsrättens fastställelse gemenligen ej inlemnade andra af dem författade kartor, än så­dana som blifvit uppgjorda öfver en delad samfällighet. Då den enskilda parten emedlertid var angelägen att erhålla fastställelse äfven å andra kartor, upprättade öfver deras egendomar, begagnades den utvägen att i Provins landtmäterikontoret lösa så kallade Afritninqar[1] af originalkartan, och sedan inlemna den till Härads-Rätten, som då stundom omedelbart men vanligen efter kungörelse från prädikstolen tecknade sin fastställelse å dem, utan att rösebeskrifningen, som efter medlet af 18:de seklet ej vidare tecknades å sjelfva kartan dervid efterhördes eller företeddes. Sådana fastställelser meddelades ock af domstol, hvars alla ledamöter voro jäfviga, och då man ej kan eller får antaga, att dom­stolen härvid godtyckligt öfverträdde lagen, torde ett sådant förfarande ådagalägga, att domslolarne, i öfverensstämmelse med ofvanciterade ordalydelse i Landtmäteri förordningarne, betraktade den meddelade fastställelsen mera såsom en inprotocollering till framtida säkerhet än såsom en dom i ägoskilnadsmål.

Att uppräkna alla de olika sätt, hvarpå man under pe­rioden från 1725 till 1783 i tillämpningen afvek från gäl­lande lag och författningar om rörläggningar och fastställelser å kartor är emedlertid mindre vigtigt, då frågan om den verkan, som dessa afvikelser hafva till förringande af rå­märkens, fastställda kartors eller rösebeskrifningars giltighet såsom bevisningsmedel i ägoskilnadstvister, numera endast äger en historisk betydelse, sedan vår lag i 12 Kap. 3 §. JB. stadgat, att rå och rör, som af ålder varit, gälla så­som sådana, äfven om de ej blifvit med dom gillade.

Det händer likväl ej sällan, att gamla fastställda kartor företes och vid tvister åberopas, hvilka ej öfverensstämma med marken, så att inga rågångar och rösen eller andra gränsmärken finnas på de ställen å marken, som kartan ut­visar[2]. I detta fall är frågan lätt afgjord om å andra

  1. Författaren har vid handläggningen af blott ett mål fått till­fälle att se ej mindre än 9 sådana med fastställelsepåskrift i original försedda afritningar.
  2. Efter hvad gamla och erfarna landtmätare benäget upplyst och vi sjelfva erfarit, äro kartor, upprättade före medlet af 18:de seklet, i allmänhet ej tillförlitliga. Undantag finnas väl, men dessa äro säll­synta, och blir man mera förtrogen med gamla kartor inom en viss provins, kan man af författarens namn bedöma deras duglighet. Så