Skogarne utgöra en hufvudsaklig del af Norges rikedom, och det är trädhandeln som Städerne på sydliga och östliga kusten af landet hafva att tacka för deras uppkomst och förmögenhet.
Timmerstockarne flottas till Sjöstäderna, sedan de blifvit nedförde ifrån skogarna i det inre af landet, till vissa ställen vid strömarna. Der infinna sig Köpmännen för att besigtiga stockarna och afsluta handeln, om den ej redan förut är gjord, hvarefter de märka alla stockarna; äfven som Länsmännen påslår sin distrikt-stempel. Köpmännen emottaga då timret af bönderna, hvilke, så framt ej särskilt kontrakt annorlunda derom bestämmer, sedermera ej ansvara för de förluster, under flottningen kunna tima. Köpmännen lemna då äfven bönderna såkallade Märke-sedlar, innehållande priset för timret och betalningstiderna, hvilka märke-sedlar sedan gälla såsom fullgiltige skuldsedlar. Timret nedvältas i strömarna; men som det igenom dessas krökningar och strömdragen sammanstaplar sig i stora högar på vissa ställen, måste det då lossas och fortbringas, De som åtagit sig detta svåra och ofta
