och STYRBJÖRNS påfölljande lefnad, tänkesätt och afsigter; hafve vi ej svårt att sluta ifrån allt sådant til hans uppfostring. Man bôr i allmänhet veta, hvad thenna tiden mäst gallt hos våra hedniska Förfäder, och enkannerligen hos Prinsar och stora Personer eftersågs. Långt ifrån att bry sig om vetenskaper, som icke en gång till blotta namnet kändes, var hvar och en nögd, i hänseende till själ och förnuft, med thet, som naturen meddelte, antingen att ej ljus tåltes i ett allmänt mörker [1] eller ej tarfdes, thär ej konstbloss villade. Lag behöfves ej, thär ej orätt idkas; ej moral, thär laster ej kännas; ej en djupsinnig Statsvettenskap utan emot illsluga grannar. Man lämnade själen och thes egenskaper i sitt goda värde. En Son ärfde gärna sin Faders tänkesätt. The kommo sjelfmante, utan att the behöfde läras. Men man brydde sig thesto mer om kroppen och thes öfningar. Krig var Nationens högsta lust: Sjöröfveri ett lofligt handtvärk: thet var berömligt för alla, men
- ↑ PROCOPII Histor. Gothic. cap. I. om Göthernas tal till Amalasventa.
