hundra, ställa STYRBJÖRN tuhundra hjällp-skepp ofördröjeligen tillhanda, under then anförare, som STYRBJÖRN sjelf förbehöll sig att nämna: En dom, mot hvilken ej vad gafs, som ehuru svår och nedrig, dock utan krus strax måtte ställas i värket. Men thet var ej härmed gjordt. När HARALD ställt skeppen behörigen utrustade, och begärte veta anföraren, som han förbehållit sig att nämna; måtte han af STYRBJÖRN höra thet oförmodeliga svaret, att thet vore HARALD sjelf, som, såsom Ammiral för berörde tuhundra skepp, skulle föllja sig på tåget till SVERIGE. Thet kunde intet något argare upptänkas af STYRBJÖRN. Här hallp likväl ingen invändning. HARALD måtte göra honom föllje, som så förtröt the Danska, att the gjorde nidvisor (Pasquills) om honom. Thäruti förebrå the honom hans oförsigtiga uppförande, som ej ville utgöra the första gången utfäste ett hundra krigsskeppen, än för att andra gången låta tvinga sig till ett dubbelt större antal, och thärtill med, såsom en annan träl, göra STYRBJÖRN
Sida:Om Styrbjörn.pdf/56
Den här sidan har korrekturlästs
56
Om Styrbjörn
föllje,
