BJÖRN såg, att allt syntes båda fall och olycka, stötte han, i ångest och förtviflan, sitt krigsbaner fast i jorden, och bad sitt follk heller dö med ära, än taga flygten. Att vara them sjelf efterdömme, hof han sig så med raseri ibland sina fiänder. The fleste hade hjärta att föllja honom i ett så förtvifladt råd. Thet högsta, som the vidare åstundade, var att hvar sålde sitt lif thet dyraste han kunde; så att, om the ändteligen skulle gästa ODEN, the tå måtte vara välkomne. Slutet blef, att the stupade jämte STYRBJÖRN och ULF Jarl till större delen, och the voro allenast få, som gåfvo sig fångna eller togo flygten.
§. 22.
En sådan ände fick vår Prins i sin blomstrande ungdoms-vår, tå han, efter nogaste uträkning, synes varit åtta och tjugu år gammal; ty slaget tyckes stått år 984. Hans lefnad var ej annat, än ett sammanhang af oroliga öden och förtviflade beslut. En högfärdig envishet, grundad i ett öfvermod, som ej ägde gräntsor, gör hans charactér; en
