Folkländerna voro indelade i hamnor, men deremot skeppslagen i Roden i så kallade åror. Såsom hundaren i folkländerna skulle upställa folket, d. ä. krigshären (hvaraf folkländerna hafva sin titel), så att hvar hamna skulle utgöra einn lid-föran, såsom det heter på det anförda stället hos Sturleson, eller en vapenför, till krigstjenst duglig man, så skulle i ett skeppslag, som det ålåg att med besättning förse ett, eller troligen flera[1] skepp, hvar åra svara för en åra i skeppet, d. ä. utgöra en roddare. Samma förhållande har utan tvifvel varit i Östergötland, så att häraden i det inre af landet varit indelta i hamnor, i Roden deremot i hair, så att talesättet: til ha ok hamnu har afseende på Rodens och det inre landets olika skyldighet att förse fartygen med besättning, och att upställa krigsfolk. Skulle nu i gamla handlingar spår förekomma af denna Östergötlands indelning i hamnor eller hair, så torde derigenom kunna utredas huru stor del af landet varit räknad till Roden. — Likasom med Vestergötland Mohärad i Småland fordom var förenadt, så voro de norra och östra delarne af Småland (men ej den ännu så kallade Tiohärads lagsaga) i judicielt hänseende förenade med Östergötland. Likväl är detta tvifvelaktigt hvad östra delen af Småland beträffar, eller det sedermera så kallade Calmarna fogati (eller Calmare län utom Tjust). Det enda man kan med bestämd visshet säga om det samband emellan Östergötland och Småland, som visar sig på några ställen i Östgöialigen (RB. 3: 2; BB. 39:1.), är att Tiohärad, som af ålder utgjort en egen lagsaga, icke hörde dit; icke heller Mohärad, som var förenadt med Vestergötland; temligen säkert kan dock antagas att den del af Småland, som varit med Östergötland i judicielt afseende förenad, åtminstone innefattat de ännu till
- ↑ Jfr. Hak. God. S. cap. 21.
