Sida:Om Sveriges äldsta indelning i landskap (1835).pdf/32

28

är den förnämsta delen af Upland. Sturleson^[1] berättar äfven att Oden tog sin bostad vid Mälaren, ”der som nu kallas forna Sigtuna”; och ”han tillegnade sig landet så vidt, som han lät kalla Sigtuna”; hvaraf, och då namnet Fornsigtuna eller Försigtuna ännu igenfinnes inom Håtuna socken^[2], synes kunna slutas att detta Odens Sigtuna är detsamma som nu heter Håtuna (socken), och, enligt hvad namnet visar, är hufvudsätet i Håbo härad, likasom t. ex: Simtunir i Simbo hundari (nu

↑ Y. S. cap. 5.
↑ Fornesitune nämnes i ett Påfvebref från medlet af 13:de århundradet (Liljegr. Diplom. I. N:o 852), utan att detta ställes belägenhet der upgifves; men intet tvifvel kan upstå derom, att det är det samma, som i senare tider kallats Försigtuna, och är beläget i Håtuna socken, midt emot Sigtuna stad. I 1687 års jordebok är inom nämnda socken uptaget: ”För Siggtuna 15 öresland”, med anmärkning: ”Hr Åke Rålamb förlähnt i Lijfztijdh. Sätegård”, samt en senare antekning: ”Kallas nu Signelsberg, H. Åke Rålamb till Stam under Säterijs frijheet A:o 1692. N:o 18 och 19.” (Jfr. B-lks rec. i Skandia, IV. s. 396.) I senare jordeböcker, och ännu i den sista af år 1825, förekommer denna gård såsom berustadt Säteri, under det dubbla namnet ”Försigtuna kallas Signilsberg.” ”Signilsberg eller Fornsigtuna” nämnes äfven i Salvii beskrifning om Upland, s. 236. Då man känner detta förhållande, torde det vara förlåtligt om man mistänker, att de två runstenar, som finnas anförda under N:r 1 och 4 bland de såsom tillägg till Liljegrens Diplomatarium tryckta ”Run-urkunder”, och af hvilka den förre förmäles ha sin plats i Fornsigtuna och den andre i Signilsberg, i sjelfva verket äro samma sten. Visserligen förmärkes betydlig olikhet emellan dessa båda ”run-urkunder”, sådana de här blifvit meddelade; men då N:r 1, som öpnar samlingen, börjar, utan att någon lucka är utmärkt, med pronomen reciprocum Sik (i stället för auk), derefter sätter ett ensamt subjekt (Hulfastr) med verbum i pluralis (litu), så kan man något när veta hvad man bör tänka härom. Genom den ”så väl grammatikaliska som lexicographiska hjelpreda”, som, ”för verkets ytterligare fullkomnande till ett helt”, blifvit utlofvad, komma säkert många gåtor i runurkunderna att lösas.

[1] Y. S. cap. 5.

[2] Fornesitune nämnes i ett Påfvebref från medlet af 13:de århundradet (Liljegr. Diplom. I. N:o 852), utan att detta ställes belägenhet der upgifves; men intet tvifvel kan upstå derom, att det är det samma, som i senare tider kallats Försigtuna, och är beläget i Håtuna socken, midt emot Sigtuna stad. I 1687 års jordebok är inom nämnda socken uptaget: ”För Siggtuna 15 öresland”, med anmärkning: ”Hr Åke Rålamb förlähnt i Lijfztijdh. Sätegård”, samt en senare antekning: ”Kallas nu Signelsberg, H. Åke Rålamb till Stam under Säterijs frijheet A:o 1692. N:o 18 och 19.” (Jfr. B-lks rec. i Skandia, IV. s. 396.) I senare jordeböcker, och ännu i den sista af år 1825, förekommer denna gård såsom berustadt Säteri, under det dubbla namnet ”Försigtuna kallas Signilsberg.” ”Signilsberg eller Fornsigtuna” nämnes äfven i Salvii beskrifning om Upland, s. 236. Då man känner detta förhållande, torde det vara förlåtligt om man mistänker, att de två runstenar, som finnas anförda under N:r 1 och 4 bland de såsom tillägg till Liljegrens Diplomatarium tryckta ”Run-urkunder”, och af hvilka den förre förmäles ha sin plats i Fornsigtuna och den andre i Signilsberg, i sjelfva verket äro samma sten. Visserligen förmärkes betydlig olikhet emellan dessa båda ”run-urkunder”, sådana de här blifvit meddelade; men då N:r 1, som öpnar samlingen, börjar, utan att någon lucka är utmärkt, med pronomen reciprocum Sik (i stället för auk), derefter sätter ett ensamt subjekt (Hulfastr) med verbum i pluralis (litu), så kan man något när veta hvad man bör tänka härom. Genom den ”så väl grammatikaliska som lexicographiska hjelpreda”, som, ”för verkets ytterligare fullkomnande till ett helt”, blifvit utlofvad, komma säkert många gåtor i runurkunderna att lösas.

[1]

[2]