händelsevis kommit att bli af skrifvaren förbigånget, ehuru meningen naturligtvis varit att denna runskrift skulle anses hafva en ganska hög ålder. — Jag tror mig sålunda ha ådagalagt, att det alldeles icke kan bevisas att våra lagars första skriftliga uptekning skett under hedendomens tid, men också att motsatsen icke heller kan antagas såsom afgjord. Då vi således i afseende på denna fråga måste stadna i ovisshet, kunna vi lyckönska oss dertill, att frågan på långt när icke är så magtpåliggande, som forna tiders antiqvariers förvända nit velat göra den. Jag har visat att våra äldsta lagar småningom upkommit, utbildat sig och erhållit den form, hvari de kommit till vår kunskap; det ligger i sakens natur, att det är omöjligt att med säkerhet bestämma den tidpunkt, då den ursprungligen muntliga traditionen öfvergått i skrift, likasom att en sådan tidsbestämmelse är af vida mindre vigt för laghistorien, än för bildningens historia i allmänhet.
