Om Tendens-Romanen.
1. Likasom romanen otvifvelaktigt är nära nog den enda konstform, i hvilken vår tids poesi rör sig med friskare och kraftigare anda, och ej blott reproducerar det redan förut frambringade, torde man äfven medgifva att just inom den förstnämndas område tendensromanen företrädesvis förtjenar vår uppmärksamhet såsom den vigtigaste och för vår tid mest karakteristiska företeelsen inom skönlitteraturen. Men på samma gång som den bearbetats af våra största snillen, som den är det klaraste och sannaste uttryck för både samtidens gemensamma idéer och de särskilta nationaliteternas kulturförhållanden, som den är den populäraste, ja nära nog den enda populära diktart — på samma gång har också öfver den blifvit uttalad en nära nog enhällig förkastelsedom från den vetenskapliga kritikens målsmän. Denna motsägelse förtjenar att lösas, och äfven det svagaste bidrag till en sådan lösning torde, så länge ämnet ej rikhaltigare och af större förmågor blifvit bearbetadt, icke vara utan en viss rätt till uppmärksamhet.
Det är således vår afsigt att genom utredande af tendensromanens begrepp och besvarande af de hufvudsakliga anmärkningar, som blifvit gjorda mot densamma, söka vindicera dess tillbörliga plats inom ästhetiken, samt genom en kort historik uppvisa den såsom på engång en nödvändig produkt och det sannaste uttryck af de idéer, som lefva i och röra samtiden.
