större nytta för afkomlingarna, är det sannolikt, att det naturliga urvalet gjort den bestående.
Såsom några författare hafva anmärkt, visa homologa delar en benägenhet att växa ihop; detta observeras ofta hos monströsa växter och ingenting är vanligare än en förening af homologa delar till en normal bildning, såsom föreningen af kronbladen i blomkronan till ett rör. Hårda delar synas inverka på formen af närliggande mjuka delar; några författare tro, att olikheten i bäckenets skapnad hos fåglar förorsakar den anmärkningsvärda skilnaden i njurarnas skapnad. Andra tro att bäckenets form hos qvinnan genom tryck inverkar på formen af barnets hufvud. Enligt Schlegel bestämmes hos ormarna läget af vissa vigtiga inelfvor af kroppens skapnad och sättet att svälja.
Beskaffenheten af detta sammanhang är ofta mycket dunkel. Isidore Geoffroy S:t Hilaire har med eftertryck framhållit, att vissa missbildningar mycket ofta förekomma tillsammans, andra sällan, och detta utan att vi äro i stånd att angifva något skäl dertill. Hvad kan vara mer egendomligt än sambandet emellan blå ögon och fullkomlig döfhet hos katten, färgen på sköldpaddhonans skal och hennes kön, fjäderbeklädnaden på fötterna och huden emellan de yttre tårna hos dufvorna eller emellan närvaron af mer eller mindre dun hos de unga nykläckta fåglarna och deras framtida fjäderbeklädnads färg, eller åter förhållandet emellan håret och tänderna hos den nakna turkiska hunden, ehuru här otvifvelaktigt homologi kommer med i spelet. Med afseende på detta slag af vexelverkan synes det mig knappt såsom en tillfällighet, att de två däggdjursordningar hvilka mest afvika i sin hudbeklädnad, nämligen Cetacea (hvalar) och Edentata (tandlöse, bältor, myrkottar), också äro de mest afvikande i sin tandbygnad.
Jag känner intet fall, som vore lämpligare att visa vigten af lagarna för vexelverkan, oberoende af fördel och således äfven af det naturliga urvalet, än skilnaden emellan de yttre och inre blommorna hos vissa växter af familjerna Compositæ och Umbelliferæ. Hvar och en känner skilnaden emellan kantblommorna och de centrala blommorna hos till exempel tusenskön (Bellis) och denna skilnad är ofta åtföljd af förkrympning af vissa blomdelar. Men hos vissa Compositæ skilja sig äfven frukterna i storlek och skapnad och till och med fruktämnet med dess bidelar visar olikheter såsom Cassini har beskrifvit. Dessa skilnader hafva af några författare blifvit tillskrifna tryck och skapnaden af strålblommornas frukter hos några Compositæ understödja denna åsigt. Men bland
