Sida:Om arternas uppkomst.djvu/152

Den här sidan har korrekturlästs
140
om arternas uppkomst.

delar som under sednare tid i hög grad hafva varierat visa större benägenhet att fortfarande undergå förändringar, än sådana som under en lång tid blifvit ärfda oförändrade, — derpå, att det naturliga urvalet har mer eller mindre fullständigt, alltefter tidens längd, öfverväldigat benägenheten till återgång och till vidare förändring, — derpå, att det sexuela urvalet är mindre strängt än det vanliga, — och derpå, att variationer i samma delar hafva blifvit samlade af det naturliga och sexuela urvalet, och således blifvit lämpade för sekundära sexuela och för vanliga specifika ändamål.


Skilda arter förete analoga variationer, och en varietet
af en art antager ofta karaktererna af en närbeslägtad
art eller återgår till en tidig stamfaders karakterer.


Dessa satser inser man utan svårighet vid betraktande af våra domesticerade raser. De mest skilda dufraser erbjuda i de mest skilda trakter undervarieteter med tillbakavända fjädrar på hufvudet och fjädrade fötter, karakterer, som icke finnas hos den ursprungliga klippdufvan; detta är alltså analoga variationer hos två eller flera skilda raser. Det vanliga förekommandet af fjorton eller till och med sexton stjertfjädrar hos kroppdufvan kan betraktas såsom en variation representerande den normala skapnaden af en annan ras, påfågeldufvan. Jag förmodar ingen vill betvifla, att alla sådana analoga variationer bero derpå, att alla dufraserna hafva ifrån en gemensam stamfader ärft samma konstitution och benägenhet för variation, då de utsättas för likartade inflytelser. I växtriket hafva vi ett fall af analog variation uti de utvidgade stammarna, eller rötterna såsom de vanligen kallas, af den svenska rofvan och Ruta baga, växter hvilka flera botanister betrakta såsom varieteter, frambragta genom odling af en gemensam stamfader: om detta icke är förhållandet, så hafva vi ett fall af analog variation i två så kallade bestämda arter, och till dessa kan läggas en tredje, den vanliga rofvan. Enligt den vanliga åsigten om hvarje arts oberoende skapelse skulle vi tillskrifva denna likhet i stammarnas utvidgning hos dessa tre växter icke vera causa, gemensamt ursprung och en deraf följande benägenhet att variera på samma sätt, utan tre särskilda ehuru nära beslägtade skapelseakter. Många liknande fall af analog variation hafva observerats af Naudin i den stora gurkfamiljen och af andra författare hos våra sädesarter. Likartade fall ibland