gemensam stamfader, och dess frånvaro hos några af medlemmarna på förlust genom bristande användning eller naturligt urval. Om de elektriska organerna hade gått i arf från någon uråldrig stamfader, kunde vi hafva väntat, att alla elektriska fiskar skulle hafva varit särdeles beslägtade med hvarandra, men detta är långt ifrån fallet. Geologien leder alldeles icke till den tron, att de flesta fiskar fordom egde elektriska organer, hvilka deras modifierade ättlingar nu hafva förlorat. Men om vi närmare betrakta saken, finna vi hos de olika fiskar som hafva elektriska organer, att dessa äro belägna i olika delar af kroppen, att de skilja sig i konstruktion, anordning och enligt Pacini i det sätt hvarpå elektriciteten utvecklas, och slutligen deruti att den erforderliga nervkraften ledes genom skilda nerver från vidt skilda källor, och detta är kanhända den vigtigaste af alla olikheter. Hos de blott aflägset beslägtade fiskar, hvilka ega elektriska organer, kunna derföre dessa icke betraktas såsom homologa, utan blott såsom analoga i funktion. Följaktligen finnes det intet skäl att antaga, att de hafva gått i arf från någon gemensam stamfader, ty om detta hade varit fallet, skulle de hafva betydligt liknat hvarandra i alla hänseenden. Den största svårigheten försvinner således, lemnande blott en mindre, som dock icke är obetydlig, nämligen att afgöra, genom hvilka gradvisa öfvergångar dessa organer hafva uppkommit och utvecklats hos hvarje särskild fiskgrupp.
De lysande organer, som finnas hos ett fåtal insekter af vidt skilda familjer och ordningar, och som äro belägna i skilda delar af kroppen, erbjuda en svårighet som är nästan fullkomligt lik den föregående. Andra exempel kunde anföras till exempel bland växterna; den helt egendomliga anordningen af en massa pollenkorn på en stjelk med en klibbig glandel i spetsen är tydligen densamma hos Orchis och Asclepias, slägten snart sagdt så vidt skilda som möjligt ibland fanerogamerna. I alla sådana fall, då två arter som i systemet äro vidt skilda äro försedda med likartade anomala organer, kan man göra den iakttagelsen att ehuru organets allmänna utseende och funktion är identiskt, dock alltid eller nästan alltid kan upptäckas någon väsentlig olikhet emellan dem. Jag är benägen att tro, att liksom två män ofta oberoende af hvarandra göra samma uppfinning, så har stundom det naturliga urvalet under sitt bemödande att se hvarje individ till godo och begagna analoga variationer på nästan samma sätt modifierat två organer hos två skilda organiska varelser, hvilka hafva blott obetydligt gemensamt i sin organisation såsom arf från en gemensam stamfader.
