änderna i vildt tillstånd pläga göra. Jufrets starkare utveckling, som går i arf hos kor och getter i sådana trakter, der de regelbundet mjölkas, är ett annat bevis på vanans verkningar. Det finnes icke någon art af husdjur, som icke i någon trakt har hängande öron, och mig synes derföre den åsigt hafva mycket skäl för sig, att dessa hängande öron bero derpå, att öronmusklerna ej begagnas, då djuren i tama tillståndet så sällan oroas af hotande faror.
Det gifves nu många lagar som reglera föränderligheten, af hvilka några få äro kända, ehuru ej så noga, och jag skall sednare i korthet anföra dem. Här vill jag blott omnämna hvad man kallar utvecklingens vexelverkan. En förändring i embryot eller larven skall sannolikt äfven åstadkomma förändringar hos det fullväxta djuret. Vid monstrositeter är de olika kroppsdelarnas ömsesidiga beroende mycket märkvärdigt och Isidor Geoffroy S:t Hilaire anför många exempel derpå i sitt stora verk. Stuteriegare tro, att långa ben vanligen åtföljas af förlängdt hufvud. Några fall af correlation synas helt sällsamma; så äro till exempel helhvita kattor med blå ögon vanligen döfva. Färg och egendomlighet i konstitution stå i sammanhang med hvarandra, hvarpå många märkvärdiga exempel kunna anföras både bland växter och djur. Ur de af Heusinger samlade fakta framgår, att vissa växter inverka skadligt på hvita får och svin, under det de mörkare icke angripas. Professor Wyman har nyligen meddelat mig ett mycket lärorikt exempel af detta slag. Han frågade några farmers i Florida, hvaraf det kom, att alla deras svin voro svarta, och fick derpå till svar, att svinen förtärde en färgrot (Lachnanthes) och detta hade till följd att deras ben färgades rosenröda och att deras hofvar föllo af; detta var dock icke förhållandet med de svarta svinen. En af ”crackers” tillade: ”Vi utvälja de svarta ungarna af en kull till uppfostran, emedan de allena hafva någon utsigt att blifva vid lif.” Nakna hundar hafva ofullständig tandbyggnad och man påstår, att lång- eller grofhåriga idislare lätt få långa horn eller fler än två; dufvor med fjädrade fötter hafva en hinna mellan de yttre tårna, dufvor med kort näbb hafva små fötter och de med lång näbb hafva stora fötter. Om man derföre utväljer lämpliga individer af växter och djur till afvel och på detta vis gör en egendomlighet i bygnaden mera framträdande, så skall man säkert äfven i andra delar framkalla förändringar enligt denna hemlighetsfulla lag om utvecklingens vexelverkan.
Resultatet af de många antingen alldeles obekanta eller blott dunkelt framträdande lagarna för föränderligheten är
