konsjonell. Bien började ögonblickligen gräfva små gropar nära hvarandra på båda sidor likasom förut, men vaxskifvan var så tunn, att urhålkningarnas bottnar skulle hafva brutit in i hvarandra från de motsatta sidorna, om urhålkningen fortgått till samma djup som i föregående experiment. Bien läto likväl detta icke inträffa, utan upphörde med gräfningen i tillbörlig tid, så att groparna fingo bottnar med flata sidor, så snart de hade gått något på djupet, och dessa sidor, som bildades af en liten tunn skifva af orördt konsjonellfärgadt vax, voro så vidt ögat kunde döma belägna längs skärningsplanen emellan urhålkningarna å båda sidor af vaxstycket. På somliga ställen hade små delar af en rombisk skifva lemnats qvar emellan de motsatta urhålkningarna, på andra ställen större, men på grund af sakens onaturliga ordning hade arbetet icke blifvit prydligt utfördt. Bien måste hafva arbetat i ungefär samma proportion på båda sidor af vaxskifvan för att kunna lemna plana skifvor emellan urhålkningarna genom att sluta sitt arbete i skärningsplanen.
Om vi betänka huru böjligt tunt vax är, ser jag icke någon svårighet för bien att under arbete på båda sidor om en vaxskifva sjelfva märka, när de hafva gnagt bort vaxet till lämplig tjocklek och att då sluta sitt arbete. I vanliga kakor synas bien icke alltid lyckas arbeta med jemna steg på båda sidor, ty jag har iakttagit halffärdiga romber vid basen af en nyss börjad cell, hvilka voro svagt konkava på ena sidan, der bien antagligen gräft för hastigt, och konvexa på den andra, der bien hade arbetat mindre fort. I ett väl utprägladt fall lade jag kakan tillbaka i kupan och lät bien fortsätta arbetet en kort tid, undersökte cellen ånyo och fann den rombiska skifvan fullbordad och fullkomligt plan; den lilla skifvan var så ytterst tunn, att detta icke kunnat ske genom afgnagning på den konvexa sidan; och jag misstänker att bien i sådana fall stå på hvar sin sida och böja det smidiga och varma vaxet (hvilket går lätt för sig) till dess det blir fullkomligt plant.
Af försöket med den konsjonellfärgade vaxskifvan kunna vi se, att om de skulle bygga för sig sjelfva en tunn vaxskifva, de kunna göra sina celler af lämplig form, om de stå på vederbörligt afstånd från hvarandra, arbeta med jemna steg och bemöda sig att göra likstora sferiska hålor utan att tillåta sfererna bryta in i hvarandra. Om man undersöker kanten af en vaxkaka som är under arbete, kan man tydligen se, att bien först göra en ojemn kant rundt omkring kakan och urhålka den på båda sidor, alltjemt arbetande kretsformigt under gräfningen. De göra icke
