nötkrakans (Nucifraga), under det att på samma gång vanan eller behof eller spontan variation i smak gjorde fågeln allt mer och mer till fröätare? I detta fall antages näbben småningom modifieras genom naturligt urval efter och i öfverensstämmelse med långsamma förändringar i vana eller smak. Men låter man nu äfven talgoxens fötter variera och blifva större på grund af vexelverkan eller af någon annan okänd orsak, så är det icke osannolikt, att sådana fötter skulle föranleda fågeln att klättra mer och mer, till dess den förvärfvat nötkrakans förmåga att klättra. I detta fall antages deremot en gradvis skeende förändring i kroppsbildning leda till förändringar i instinktmässiga vanor. Vi skola taga ytterligare ett exempel. Få instinkter äro mera märkvärdiga, än svalornas på östra britiska öarna, hvilka bygga sina bon helt och hållet af förtjockad saliv. Några fåglar bygga sina nästen af dy, som man tror fuktad med saliv, och en af svalorna i Nordamerika bygger (såsom jag har sett) sitt bo af qvistar, som hopfästas med saliv och till och med med flockor af detta ämne. Är det då så osannolikt, att ett naturligt urval af svalindivider, som afsöndrade allt mer och mer saliv, skulle till slut åstadkomma en art med instinkter som ledde honom till att icke begagna annat material än intorkad saliv? Och på samma sätt i andra fall. Man måste likväl medgifva, att vi i många fall icke kunna sluta oss till, antingen instinkten eller kroppsbygnaden först varierade.
Otvifvelaktigt kunde många svårförklarliga instinkter sättas emot teorien om det naturliga urvalet — fall, i hvilka vi icke se något möjligt ursprung för en instinkt, fall i hvilka inga övergångsstadier stå att finna, exempel på instinkter af så ringa vigt, att de näppeligen kunnat komma att beröras af det naturliga urvalet, exempel på instinkter, som äro nästan identiskt lika hos djur så vidt skilda i naturens skala, att vi icke kunna förklara deras likhet genom arf från en gemensam stamfader och vi följaktligen måste tro, att de oberoende af hvarandra blifvit förvärfvade genom naturligt urval. Jag vill här icke ingå i dessa speciela fall, utan vill inskränka mig till en särskild svårighet, som först syntes mig oöfvervinnelig och i sanning tillintetgörande hela teorien. Jag menar de könlösa ofruktsamma honorna i insektkolonier; dessa könlösa skilja sig ofta i instinkter och i kroppsbildning betydligt både från hannarna och från de fruktsamma honorna, och då de äro sterila, kunna de icke fortplanta sina egenskaper.
Ämnet förtjenar väl att afhandlas i all utförlighet, men jag vill här blott hålla mig till ett enda fall, de sterila arbetsmyrorna. Huru dessa hafva blifvit sterila är visserligen svårt att förklara,
