Sida:Om arternas uppkomst.djvu/22

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
12
om arternas uppkomst.

jordmånens omedelbara inverkan. Om nu försöket lyckas eller ej, det är för oss af ringa betydelse, emedan genom sjelfva försöket lefnadsvilkoren ändras. Om det läte bevisa sig, att våra domesticerade raser visa en stark benägenhet till återgång, det vill säga till att aflägga de antagna karaktererna, så länge de hållas tillsamman i stora massor och under oförändrade lifsvilkor, så att den här möjliga fria parningen kan förebygga några små afvikelser i bildning genom att sammanblanda dem, i sådant fall skulle jag medgifva, att resultat från tama varieteter ej gälla med afseende på arterna. Men det finnes icke en skymt till bevis för en sådan mening. Ett påstående att våra vagns- och ridhästar, våra lång- och korthornade nötkreatur, våra mångfaldiga fjäderfä och köksväxter icke kunna fortplanta sig genom ett ändlöst antal af generationer, ett sådant påstående vore stridande mot all erfarenhet.


Domesticerade varieteters kännemärken. Svårighet
att skilja emellan varieteter och arter. Varieteters
uppkomst af en eller flera arter.


Om vi betrakta de ärftliga varieteterna af våra husdjur och kulturväxter och jemföra dem med närstående arter, så finna vi oftast en mindre öfverensstämmelse i kännetecken hos hvarje sådan varietet än hos äkta arter. Tama raser hafva ofta äfven en något monströs karakter, det vill säga, att om de också i flera ovigtiga punkter skilja sig från hvarandra och från öfriga arter af samma slägte, så förete de dock ofta i någon enskild del afvikelser i yttersta grad så väl från de andra varieteterna, som isynnerhet från de närstående arterna i naturtillståndet. Med undantag af dessa fall (och kroaserade varieteters fullkomliga fruktsamhet, hvarom mera framdeles) afvika de domesticerade varieteterna af en och samma art från hvarandra på lika sätt som de hvarandra närmast stående arterna af samma slägte i naturtillståndet, ehuru i ringare grad. Jag tror, att man måste medgifva detta, om man betänker, att det knappt gifves några domesticerade raser bland djur eller växter, hvilka ej af kompetenta domare förklarats vara blott varieteter, och af andra lika kompetenta domare ansetts härstamma från ursprungligen skilda arter. Funnes det någon bestämd skilnad emellan raser och arter i tama tillståndet, så kunde sådana tvifvel ej så ofta komma åter. Man har ofta försäkrat, att våra raser icke visa afvikelser i slägtkarakterna. För min del tror jag, att detta påstående kan bevisas vara falskt;