ÅTTONDE KAPITLET.
Skilnad emellan ofruktsamhet vid första kroaseringen och hos bastarder.
— Ofruktsamheten till graden föränderlig, icke allmän, förökad genom
kroasering emellan nära slägtingar, förminskad genom domesticering. — Lagar för
bastarders ofruktsamhet. — Ofruktsamhet är ingen särskild egenskap utan
sammanfaller med andra afvikelser. — Förökas icke genom naturligt urval. —
Orsaker till ofruktsamhet vid första kroaseringen och hos bastarder. — Jemförelse
emellan verkningarna af förändrade lefnadsförhållanden och af kroasering. —
Dimorfism och trimorfism. — Fruktsamhet vid varieteters kroasering och hos
mestiser icke allmän. — Bastarder och mestiser jemförda utan afseende på
deras fruktsamhet. — Sammanfattning.
Den ibland naturforskare allmänt gängse meningen är att
arter vid kroasering blifvit begåfvade med ofruktsamhet för att
förekomma deras sammanblandning. Denna åsigt tyckes visserligen
först vara i hög grad sannolik, ty arter inom samma trakt kunde
svårligen hållas skilda, om fri kroasering vore möjlig. Detta ämne
är på många sätt af vigt för oss, isynnerhet som arternas
ofruktsamhet då de först kroaseras och ofruktsamheten hos deras
bastarder icke kan hafva blifvit förvärfvad genom ett fortsatt
bibehållande af successiva gynsamma grader af ofruktsamhet. Den
sammanfaller, såsom jag hoppas kunna visa, med afvikelser i
reproduktionssystemet hos stamarten, och är hvarken en särskild
förvärfvad eller förlänad egenskap.
Vid behandlingen af detta ämne hafva två klasser af fakta i allmänhet blifvit sammanblandade, hvilka i grund och botten äro vidt skilda från hvarandra, nämligen ofruktsamheten vid två arters första kroasering och ofruktsamheten hos deras bastarder.
Rena arter hafva naturligtvis sina reproduktionsorganer i ett fullkomligt tillstånd och dock lemna de vid kroasering ringa eller
