Om vi betrakta sannolikheten för det naturliga urvalets verksamhet att göra arterna sinsemellan fruktsamma, befinnes en stor svårighet ligga i tillvaron af många gradvisa öfvergångar från obetydligt förminskad fruktsamhet till absolut ofruktsamhet. Det må medgifvas, att enligt ofvan utvecklade grundsats det skulle gagna en art under bildning att vara till en viss ringa grad ofruktsam vid kroasering med dess stamform eller med någon annan varietet; ty ett mindre antal hybridiserade och försämrade afkomlingar skulle då kunna blanda sitt blod med de nya under bildning varande arterna. Men den som vill göra sig möda att reflektera öfver de stadier genom hvilka denna första grad af ofruktsamhet skulle förökas genom naturligt urval till den höga grad, som är allmän för arter, hvilkas olikheter blifvit så stora, att de upptagas i skilda slägten eller familjer, han skall finna ämnet ytterligt inveckladt. Efter mogen öfverlägning synes det mig, att detta icke kan vara en följd af naturligt urval, ty det kunde icke hafva varit af någon direkt nytta för ett djur att med svårighet kroaseras med en annan individ af olika varietet och på detta sätt lemna få afkomlingar; sådana individer kunde följaktligen icke hafva blifvit utvalda eller bibehållna. Eller låt oss taga två arter, hvilka i sitt nuvarande tillstånd vid kroasering lemna några få ofruktsamma afkomlingar; hvad finnes här som skulle gynna de individer, hvilka råkade att vara begåfvade med en obetydligt högre grad af ofruktsamhet, hvilka på detta sätt stodo ett steg närmare absolut ofruktsamhet? Ett framåtgående af detta slag måste, om teorien för det naturliga urvalet här kan användas, oupphörligen hafva inträffat med många arter, ty en mängd äro sinsemellan fullkomligt ofruktsamma. Vi hafva visserligen skäl att tro, hvad de sterila, könlösa insekterna beträffar, att modifikationer i deras kroppsbildning och fruktsamhet blifvit långsamt samlade af det naturliga urvalet, då samhället som de tillhörde derigenom fick en viss fördel öfver andra samhällen af samma art, men om en djurindivid, som icke hör till något samhälle, blefve ofruktsam vid kroasering med någon annan varietet, skulle denna icke sjelf vinna någon fördel deraf eller indirekt gifva andra individer af samma varietet någon fördel och på detta sätt föranleda deras bibehållande. Från dessa betraktelser drager jag den slutsatsen, att hvad djuren beträffar de olika grader af fruktsamhet, som arter förete vid kroasering, icke kunna hafva långsamt förökas genom naturligt urval.
Ibland växter är det möjligt att förhållandet kan vara något annorlunda. Hos många föra insekter beständigt frömjöl från
