tyska spetsen (Canis familiaris pomeranus) lättare kroaseras med räfven än andra hundar, eller att vissa Sydamerikanska infödda hushundar ogerna para sig med europeiska hundar, torde den förklaringen ligga närmast till hands, och sannolikt är den riktig, att dessa hundar härstamma från ursprungligen skilda arter. Den fullkomliga fruktsamheten hos så många domesticerade varieteter, som till utseende äro vidt skilda från hvarandra, till exempel dufvor, eller kål, är ickedestomindre ett märkvärdigt förhållande, isynnerhet om vi besinna, huru många arter finnas, hvilka vid kroasering äro ytterst ofruktsamma, ehuru de synnerligen likna hvarandra. Flera betraktelser göra likväl fruktsamheten hos domesticerade varieteter mindre besynnerlig. I första rummet böra vi observera, att graden af yttre olikhet emellan två arter icke är något säkert tecken till inbördes ofruktsamhet, så att likartade skiljaktigheter emellan varieteter icke heller bevisa något; det är nästan säkert, att hos arterna orsaken ligger uteslutande i deras sexuela konstitution. De omständigheter under hvilka domesticerade djur och växter lefvat hafva haft så liten förmåga att modifiera deras reproduktionsorganer på ett sätt som för till inbördes ofruktsamhet, att vi hafva goda skäl att antaga Pallas’ rakt motsatta åsigt, att sådana förhållanden i allmänhet undanröja denna sträfvan, så att de domesticerade ättlingarna af arter, hvilka i naturtillståndet varit till en viss grad sterila vid kroasering, numera blifvit fullt fruktsamma sinsemellan. Hvad växter beträffar, så har odlingen alldeles icke åstadkommit någon ofruktsamhet emellan skilda arter, utan tvärtom hafva i flera redan antydda fall vissa växter blifvit förändrade i motsatt riktning, så att de blifvit oförmögna till sjelfbefruktning men ännu bibehållit förmågan att befruktas af och sjelfva befrukta andra arter. Om denna Pallas’ lära antages om ofruktsamhetens eliminering genom länge fortsatt domesticering, och den kan svårligen vederläggas, blir det i högsta grad osannolikt, att liknande omständigheter skulle både förorsaka och motarbeta samma tendens; ehuru i vissa fall bland arter som hafva en egendomlig konstitution ofruktsamhet tillfälligtvis kan blifva följden. På detta sätt kunna vi såsom jag tror förklara, hvarföre bland våra husdjur inga varieteter uppkommit som äro sinsemellan sterila, och hvarföre bland växter blott ett ringa antal sådana fall, som straxt skola anföras, blifvit iakttagna.
Den verkliga svårigheten i ifrågavarande ämne är icke, såsom mig synes, den att domesticerade varieteter icke blifvit sinsemellan ofruktsamma vid kroasering, utan att detta så allmänt händt med naturliga varieteter, så snart de blifvit modifierade i tillräcklig
