åsigten, att det icke finnes någon väsentlig skilnad emellan arter och varieteter.
Första kroaseringarna emellan former tillräckligt skilda att
upptagas såsom skilda arter äro oftast likasom dessas bastarder
ofruktsamma, dock icke alltid. Ofruktsamheten är af alla grader och är
ofta så obetydlig, att de mest noggranna experimentatörer
kommit till diametralt motsatta åsigter vid formernas bestämmande
enligt detta prof. Ofruktsamheten är i sig sjelf föränderlig hos
individer af samma art och är ytterst mottaglig för verkan af
gynsamma och ogynsamma förhållanden. Graden af
ofruktsamhet följer icke strängt den systematiska slägtskapen utan
styres af flera egendomliga och invecklade lagar. Den är i
allmänhet olika och stundom betydligt olika vid ömsesidig kroasering
emellan samma två arter, och den är icke alltid till graden
lika vid den första kroaseringen och hos de derigenom uppkomna
bastarderna.
På samma sätt som vid träds ympning en arts eller en varietets förmåga att slå an på en annan sammanfaller med olikheter, vanligen af okänd natur, i deras vegetativa system, så sammanfaller äfven vid kroasering den större eller mindre lättheten för en art att förena sig med en annan med okända afvikelser i deras reproduktionssystem. Den tron, att arter blifvit särskildt begåfvade med olika grader af fruktsamhet för att förekomma deras kroasering och sammanblandning i naturen, har icke mera skäl för sig än den tron, att träden blifvit särskildt begåfvade med olika och något analoga grader af svårighet vid hopympning för att hindra dem i våra skogar att växa tillsammans.
Ofruktsamheten vid första kroaseringen och hos hybriderna har icke så vidt vi kunna döma blifvit förvärfvad genom naturligt urval. Vid den första kroaseringen synes den bero på flera omständigheter, i några fall till en väsentlig del på embryots tidiga död. Hos bastarderna beror den måhända på att hela deras organisation blifvit bragt i oordning derigenom att den är sammansatt af två skilda former, och den är nära beslägtad med den ofruktsamhet som ofta uppkommer hos rena arter, då de utsättas för onaturliga lefnadsförhållanden. Denna åsigt understödes af en jemförelse af annat slag, nämligen för det första, att kroasering
