flera raser blifvit märkbart förändrade under loppet af två eller tre århundraden.
Arternas förändringar försiggå likväl mycket långsammare och inom samma trakt blott hos få på en gång. Denna långsamhet beror derpå, att alla invånare i samma trakt redan äro så väl afpassade efter hvarandra, att några nya platser i naturens hushållning icke finnas förr än efter långa mellantider, då förändringar af något slag i de fysiska förhållandena eller genom inflyttning hafva inträffat, och individuela olikheter eller variationer af rätt beskaffenhet att bättre fylla de nya platserna under förändrade förhållanden uppträda icke på en gång. I år kunna vi icke på något sätt uppskatta huru lång tid en art behöfver att modifieras. Från graden af solens hetta och från data hemtade från sista isperioden antager mr Croll, att blott sextio millioner år förflutit sedan aflagringen af första Cambriska formationen. Detta tyckes vara en mycket kort period för så många och så stora förändringar i lifsformer, som säkerligen sedan dess inträffat. Det måste medgifvas, att vissa i beräkningen ingående moment äro mer eller mindre tvifvelaktiga och Sir W. Thomson gifver en vidsträckt gräns för den möjliga åldern af jordens beboelighet. Men som vi hafva sett, kunna vi icke fatta hvad siffrorna 60,000,000 verkligen betyda och under denna eller kanhända ännu längre tid hafva land och vatten öfverallt alstrat lefvande kreatur, alla inbegripna i kampen för tillvaron och underkastade förändringar.
Låtom oss nu vända oss till våra rikaste palæontologiska
museer och hvilken eländig utställning blifva vi varse! Att våra
samlingar äro ytterst ofullständiga medgifves af hvar och en. Den
utmärkte palæontologen Edward Forbes’ yttrande får icke
förglömmas, att en mängd af våra fossila arter äro kända och
benämda efter enstaka, ofta sönderbrutna exemplar eller från några
få specimen samlade på en fläck. Blott en ringa del af jordytan
har blifvit geologiskt undersökt och ingen del med tillräcklig
omsorg, såsom de vigtiga upptäckter bevisa, som hvarje år göras i
Europa. Ingen fullkomligt mjuk organism kan bevaras. Snäckor
och ben skola förderfvas och försvinna, om de ligga på botten af
sjön, der intet sediment samlas. Jag tror vi ofta taga fel, om vi
i tysthet medgifva, att sediment afsättes öfver nästan hela sjöbotten
tillräckligt hastigt att inbädda och skydda fossila qvarlemningar.
