med löje. Måsdufvan (turbit, C. turbita) har en mycket kort och kägelformig näbb och en rad uppåt riktade fjädrar å bröstet, och har för sed att ständigt uppdrifva öfre delen af sin matstrupe. Jakobinen (C. cucullata) eller perukdufvan har nackfjädrarna så mycket omvända, att de bilda en peruk, och hennes vingar och stjert äro långa i förhållande till kroppsstorleken. Trumdufvan (trumpeter, glou-glou, C. dasypus) och skrattdufvan[1] kuttra på ett helt annat sätt än de andra raserna, såsom också deras namn antyder. Påfågeldufvan (fantail, C. laticauda) har 30—40 stjertfjädrar i stället för det vanliga antalet 12—14, och bär dessa fjädrar utspärrade och riktade uppåt till den grad, att hos ett godt exemplar hufvud och stjert beröra hvarandra; gumpkörteln är alldeles hopkrympt. Ännu flera mindre utmärkta raser kunde uppräknas.
I de olika rasernas skelett visa ansigtsbenen afvikelser i längd, bredd och krökning. Formen, äfvensom längden och bredden på underkäken förete märkvärdiga olikheter. Antalet af korsbenskotor och svanskotor varierar, likaså antalet refben jemte deras bredd. Särdeles föränderliga äro äfven storleken och formen på luckorna i bröstbenet, äfvensom gaffelbenets vinkelöppning och skänklarnas relativa storlek. Munöppningens vidd, ögonlockens längd, yttre näsöppningarnas och tungans storlek, som icke alltid rättar sig efter näbbens längd, storleken af kräfvan och matstrupens öfre del, gumpkörtelns utveckling eller förkrympning, antalet af de första vingfjädrarna och stjertfjädrarna, vingarnas och stjertens längd i förhållande till hvarandra och till kroppslängden, benens och fotens längd, antalet af hornsköldar på tårna, alla dessa delar af kroppsbygnaden förete stora olikheter hos olika raser. Perioden för den fullständiga fjäderbeklädnaden är äfven likaså föränderlig som dunet, hvarmed ungarna äro beklädda då de lemna ägget. Form och storlek på äggen äro underkastade förändringar. Sättet att flyga är äfven olika, och många raser afgifva olika ljud och visa helt olika sinnesart. Hos vissa raser afvika slutligen äfven hannen och honan något ifrån hvarandra.
Så kunde man utvälja åtminstone tjugu dufvor, hvilka en ornitolog utan betänkande skulle förklara för välbegränsade arter, om man framlade dem för honom såsom vilda fåglar. Jag tror icke en gång att någon ornitolog skulle till samma slägte hänföra
- ↑ Skrattdufvan, laugher, är icke Columba risoria, utan en tam, såsom det tyckes i Frankrike och Tyskland och äfven i Sverige okänd dufras.Ö. a.
