TIONDE KAPITLET.
geologiska perioder.
Nya arters långsamma och successiva uppträdande. — Olika
förändringsgrad. — En gång försvunna arter uppträda icke mer. — Artgrupper följa samma
allmänna regel i sitt uppträdande och försvinnande som enstaka arter. —
Förintelse. — Samtidiga förändringar i lifsformer öfver hela jorden. — Utdöda arters
slägtskap med hvarandra och med nu lefvande arter. — De gamla formernas
utvecklingsgrad. — Samma typers successiva uppträdande inom samma område.
— Sammanfattning af detta och föregående kapitel.
Vi skola nu se till, huruvida de förhållanden och lagar som
gälla för de organiska varelsernas geologiska succession bättre
öfverensstämma med den vanliga åsigten om arternas
oföränderlighet eller med åsigten om deras långsamma och gradvisa
modifikation genom härstamning och naturligt urval.
Nya arter hafva uppträdt mycket långsamt både till lands och vatten. Lyell har visat att det näppeligen är möjligt att bestrida klarheten i de bevis härför som de tertiära lagren innehålla, och hvarje år sträfvar att fylla luckorna emellan lagren och göra procentförhållandet emellan förgångna och nya former mera graderadt. I några af de nyaste bäddarna, ehuru äfven de otvifvelaktigt af hög ålder, beräknade efter år, äro blott en eller två arter utdöda och blott en eller två nya, hvilka hafva uppträdt för första gången antingen der på platsen eller så vidt vi känna på jordytan. De sekundära formationerna äro mera brutna; men såsom Bronn har anmärkt, har hvarken uppträdandet eller försvinnandet af dess många arter inbäddade i samma formation inträffat samtidigt.
Arter af olika slägten och klasser hafva icke förändrats i samma förhållande eller i samma grad. I de äldre tertiära
