bäddarna kunna ännu några få nu lefvande snäckor finnas midt ibland en mängd utdöda former. Falconer har gifvit ett slående exempel på ett likartadt faktum, nämligen en ännu lefvande krokodilart, som finnes blandad med många utdöda däggdjur och reptilier i de subhimalayiska lagren. Den siluriska Lingula skiljer sig obetydligt från de nu lefvande arterna af detta slägte, hvaremot de flesta af de andra siluriska molluskerna och alla krustaceer hafva i hög grad förändrats. Landets alster synas undergå förändringar i en hastigare progression än hafvets, hvarpå ett slående exempel nyligen iakttagits i Schweitz. Det finnes skäl för det antagandet, att organismer som stå högt i skalan förändras hastigare än de lägre stående, ehuru undantag gifvas från denna regel. Graden af förändring af organismer är enligt Pictet icke densamma i hvarje successiv så kallad formation. Om vi likväl jemföra några af de mest sammanhängande formationer, skola vi finna att alla arterna hafva undergått någon förändring. Om en art en gång har försvunnit från jordytan, hafva vi intet skäl att tro att samma form åter kommer att uppträda. Det kraftigaste skenbara undantag från denna regel är Barrande’s så kallade ”kolonier”, som under en period intränga midt i en äldre formation, och sålunda tillåta den förr existerande faunan att återuppträda; men Lyells förklaring, att de äro fall af tillfällig flyttning från en skild geografisk provins, synes mig fullt tillfredsställande.
Alla dessa förhållanden öfverensstämma väl med vår teori, som icke innefattar någon oföränderlig lag om utveckling, som har till följd att alla invånarne på en yta förändras hastigt eller samtidigt eller i lika grad. Modifikationsprocessen måste vara långsam och bör i allmänhet angripa blott ett fåtal arter på samma gång, ty hvarje arts föränderlighet är fullkomligt oberoende af alla andra arters. Om dessa variationer eller individuela afvikelser samlas genom naturligt urval i större eller mindre grad, på detta sätt förorsakande en större eller mindre grad af permanent modifikation, det beror på många invecklade förhållanden, — på variationernas nytta, på den fria kroaseringen, på traktens långsamt föränderliga fysiska förhållanden, på nya kolonisters inflyttningar och på beskaffenheten af de andra inbyggarna, med hvilka de varierande arterna komma i täflan. Det är derföre ingalunda öfverraskande, att en art bibehåller samma identiska form mycket längre än en annan, eller att den, om den förändras, modifieras i mindre grad. Vi finna likartade förhållanden emellan invånarna i skilda distrikt; landsnäckorna och skalbaggarna på Madeira skilja sig till exempel betydligt från deras närmaste slägtingar på
