Dessa fakta inverkade på mig till den grad att jag år 1839 och 1845 framhöll med eftertryck denna ”lag om typernas succession”, — ”detta underbara slägtskapsförhållande i samma kontinent emellan de döda och de lefvande”. Prof. Owen har sedermera utsträckt samma lag till den gamla verldens däggdjur. Vi se samma lag i denna författares restaurerade utdöda gigantiska fåglar på Nya Zeeland. Vi se den också hos fåglarna i Brasiliens grottor. Woodward har visat att samma lag gäller för hafssnäckorna, men i följd af de flesta molluskslägtens vidsträckta fördelning är den icke väl utpräglad hos dem. Andra fall kunde tilläggas såsom förhållandet emellan de utdöda och lefvande saltvattensnäckorna i Aral och Kaspiska hafvet.
Hvad betyder väl denna märkvärdiga lag om succesionen af samma typ inom samma område? Den skulle vara väl djerf, som efter att hafva jemfört klimatet i Australien och några delar af Sydamerika under samma latitud ville försöka att förklara å ena sidan genom olikheten i fysiska förhållanden olikheten emellan invånarna på dessa båda kontinenter, och å andra sidan genom likhet i yttre förhållanden öfverensstämmelsen i typer under den senare tertiära perioden. Ej heller kan man påstå att det är en oföränderlig lag, att pungdjur skulle bildats hufvudsakligen eller endast i Australien och tandlöse (Edentata) och andra amerikanska typer blott i Sydamerika. Ty vi veta att Europa i fordna tider var befolkadt af talrika pungdjur och i ofvan antydda afhandlingar har jag visat, att i Amerika lagen för landdäggdjurens utbredning förr varit helt olika mot nu. Nordamerika var fordom i hög grad delaktig af den nuvarande karakteren hos kontinentens södra hälft och den södra hälften var förr mera än nu beslägtad med den norra halfvan. Af Falconers och Cautleys upptäckter veta vi likaledes, att norra Indien fordom företedde större likhet i däggdjur med Afrika än i närvarande tid. Analoga fakta kunde gifvas angående hafsdjurens fördelning.
Enligt teorien om härstamning med modifikation förklaras med ens den stora lagen om typernas varaktiga men icke oföränderliga succession inom samma yta, ty invånarna i hvarje fjerdedel af jorden sträfva naturligtvis att på denna fjerdedel lemna under den näst följande perioden beslägtade ehuru i viss mån modifierade afkomlingar. Om invånarna på en kontinent förr voro betydligt olika inbyggarna på en annan kontinent, så måste deras modifierade ättlingar ännu visa olikheter på samma vis och i nästan samma grad. Men efter mycket långa mellantider och efter stora geografiska förändringar som tillåta mycken inflyttning måste
