bringa organismerna i nya relationer till hvarandra och i mindre grad till de omgifvande fysiska förhållandena. Då vi hafva sett i sista kapitlet att några former hafva bibehållit nästan samma karakter från en ofantligt aflägsen geologisk period, så hafva vissa arter flyttat öfver vidsträckta rymder och hafva blifvit föga eller eller alldeles icke modifierade.
Enligt denna åsigt är det klart att arter af samma slägte ehuru beboende de mest skilda verldsdelar måste hafva ursprungligen framgått ur samma källa, då de härstamma från samma stamfader. Hvad de arter beträffar, som hafva under hela geologiska perioder undergått blott ringa modifikation, är det icke mycket svårt att tro, att de hafva flyttat från samma trakt ty under de stora geografiska och klimatiska förändringar som hafva inträffat sedan uråldriga tider är nästan hvilken grad af flyttning som helst möjlig. Men i många andra fall, i hvilka vi hafva skäl att tro, att arterna af ett slägte hafva bildats inom en jemförelsevis ny tid, finnas stora svårigheter i detta hänseende. Det är också klart, att individerna af samma art, ehuru de nu bebo skilda och isolerade områden måste hafva utgått från en punkt, der deras föräldrar först bildades; ty såsom vi utvecklat i föregående kapitlet är det otroligt att identiskt lika individer skulle uppkomma från specifikt skilda föräldrar.
Vi hafva således kommit till den fråga som blifvit så
vidlyftigt behandlad af naturforskare, nämligen om arterna hafva
bildats på en eller flera punkter af jordytan. Otvifvelaktigt
finnas många fall, som göra det ytterst svårt att förstå, huru samma
art möjligen skulle kunna flytta från en punkt till de skilda och
isolerade ställen der den nu anträffas. Icke destomindre
öfverväldigar oss den tanken genom sin enkelhet, att hvarje art först
uppkom på ett enda område. Den som förkastar den, förkastar
vera causa, vanlig fortplantning med följande flyttning och
åberopar underverk. Det medgifves allmänt, att i de flesta fall det
af en art bebodda området är sammanhängande, och att om en
växt eller ett djur bebor två punkter så långt skilda från
hvarandra eller med ett mellanrum af sådan beskaffenhet, att det icke
kunde med lätthet passeras under flyttning, upptages detta
förhållande såsom något märkvärdigt och såsom undantagsfall.
Omöjligheten att flytta öfver ett vidsträckt haf är tydligare för
