sammanhängande bergskedjor skulle åtminstone några af öarna hafva bildats lika med andra bergspetsar af granit, metamorfisk skiffer, gamla fossilförande och andra klippor i stället för att bestå af blotta käglor af vulkaniska ämnen.
Jag måste nu säga några ord om hvad som kallas ”tillfälliga” spridningsmedel, men hvilka med skäl kunde kallas ”lägliga”, och inskränker mig här till växterna. I botaniska arbeten uppgifves den eller den växten vara illa lämpad för vidsträckt spridning, men för transport öfver hafvet kan den större eller mindre lättheten sägas vara fullkomligt okänd. Förr än jag med Berkeleys tillhjelp försökte några experiment, var det icke ens kändt i hvad mån frön kunde motstå den skadliga inverkan af hafsvattnet. Till min öfverraskning fann jag, att af 87 slag 64 grodde efter en indränkning af 28 dagar, och några få öfverlefde 137 dagars nedsänkning i vattnet. Det förtjenar anmärkas att vissa ordningar skadades långt mera än andra: nio Leguminoser underkastades försöket och med ett undantag motstodo de föga saltvattnets inverkan; sju arter af de beslägtade ordningarna Hydrophyllaceæ och Polemoniaceæ dödades alla genom en månads indränkning. För beqvämlighets skull använde jag hufvudsakligen små frön utan kapsel eller frukt, och då alla af dessa sjönko inom få dagar kunde de icke hafva förts öfver vidsträckta rymder af hafvet äfven om de undgått hafsvattnets skadliga inverkningar. Derefter försökte jag några större frukter, kapslar med flera, och några af dessa höllo sig en lång tid flytande. Det är väl bekant hvilken stor olikhet finnes emellan friskt och torkadt virkes förmåga att flyta, och jag tänkte mig att strömmar kunde rycka ned växter eller grenar och att dessa kunde torkas på stränderna och derefter genom en förökad hastighet i strömmen åter drifvas ut i sjön. Jag fick deraf föranledning att torka stammar och grenar af 94 växter med mogna frukter och lägga dem i hafsvattnet. Flertalet sjönk raskt, men några, som medan de voro gröna flöto blott en kort tid, höllo sig mycket längre flytande, då de voro torra; mogna hasselnötter sjönko genast, men då de voro torra höllo de sig flytande i 90 dagar och grodde sedan då de planterades; en sparrisplanta med mogna bär flöt i 23 dagar; då den var torr flöt den i 85 dagar och fröen grodde sedermera; de mogna fröen af Helosciadium sjönko på två dagar, då de voro torra höllo de sig flytande i öfver 90 dagar och bibehöllo sin groningsförmåga. Tillsammans af 94 torra växter blefvo 18 flytande i öfver 28 dagar och några af de 18 flöto mycket längre. Alltså grodde 64⁄87 (= 0,74) frön efter en indränkning af 28 dagar, och
