18⁄94 (= 0,19) af de torra växterna med mogna frukter (dock till en del andra arter än de förra) flöto mer än 28 dagar; och om man får draga några slutsatser af dessa obetydliga fakta, skulle 14 procent af växterna i ett område kunna hållas flytande af hafsströmmar under 28 dagar och ändå behålla sin groningsförmåga. Efter Johnstons Physical Atlas är hastigheten i flera atlantiska strömmar 33 mil per dag (några med en medelhastighet af 60 mil per dag); efter detta medeltal skola frön af 14 procent växter i en trakt kunna flottas 921 mil öfver hafvet till ett annat land, och om de stranda och af landvindar drifvas till någon lämplig fläck, skola de gro.
Efter mig anstälde Martens liknande försök, men på mycket bättre vis, ty han nedlade frön i en låda i sjelfva hafvet, så att de omvexlande voro utsatta för väta och luft likt verkligt flytande växter. Han försökte 98 frön, de flesta af andra slag än mina, men han utvalde många stora frukter och likaledes frön af växter som lefva nära hafvet, och detta torde hafva gynnat varaktigheten af deras förmåga att flyta och att motstå saltvattnets skadliga inverkan. Å andra sidan torkade han icke växterna först eller de med frukter försedda grenarna, och detta torde hafva, såsom vi sett, varit anledning till att några af dem mycket längre höllo sig flytande. Resultatet var att 18⁄98 (= 0,185) af hans frön höllo sig flytande i 42 dagar och derefter ännu egde förmåga att gro. Men jag tviflar icke att växter som äro utsatta för vågorna skulle flyta kortare tid än de i våra experiment för häftig rörelse skyddade. Derföre torde det måhända vara säkrare att antaga, att fröen af omkring 10 procent af en floras växter efter torkning kunna flyta öfver en hafsyta af 900 mil och sedan gro. Det förhållande att större frukter ofta flyta längre än de små erbjuder särskildt intresse, då växter med stora frön eller frukter svårligen kunna transporteras på annat sätt, och A. de Candolle har visat att sådana växter i allmänhet hafva inskränkta gränser.
Men frön kunna tillfälligtvis transporteras på annat sätt. Drifved kastas upp på de flesta öar, äfven de som äro belägna midt i de vidsträcktaste oceaner, och infödingarna på korallöarna i Stilla hafvet skaffa sig stenar till sina redskap från rötterna af sådan drifved, och dessa stenar äro en dyrbar skatt till konungarna. Vid undersökning finner jag, att om oregelbundet formade stenar äro inbäddade i trädrötterna, små jordstycken ofta äro inneslutna i mellanrummen emellan dem och bakom dem, så fullständigt att icke den minsta del kan sopas bort under den längsta transport; från en liten jordbit, som på detta sätt var fullkomligt
