blifvit särskildt skapad på flera skilda punkter och vi skulle hafva bibehållit samma tro, om icke Agassiz ock andra hade fästat liflig uppmärksamhet på istiden, hvilken såsom vi genast skola se erbjuder en enkel förklaring på dessa förhållanden. Vi hafva tydliga bevis nästan af hvarje tänkbart slag, organiskt och oorganiskt, att inom en mycket ung geologisk period det mellersta Europa och Nordamerika kade ett arktiskt klimat. Ruinerna af ett nedbrändt hus bära icke mera vittne om sitt öde, än bergen i Skotland och Wales med deras urhålkade sidor, glatta ytor och spridda block vittna om de isfloder med hvilka dalarna förr voro uppfylda. Så mycket har klimatet i Europa vexlat, att i norra Italien gigantiska moräner, qvarlemnade af gamla glacierer, numera betäckas med vin- och maisplanteringar. Utöfver en stor sträcka af Förenta Staterna vittna erratiska block och urhålkade klippor nogsamt om en förfluten isperiod.
Istidens fordna inflytande på fördelningen af Europas invånare är enligt Edvard Forbes utveckling hufvudsakligen dock följande. Men vi skola lättare följa förändringarna om vi antaga en ny isperiod långsamt inträda och sedan försvinna liksom den förra. Då kölden kom och då hvarje mera sydlig zon blef lämplig för de nordligare invånarna, skulle dessa intaga de platser som innehades af de gamla invånarna i de tempererade zonerna. De senare måste i samma mån gå allt längre och längre söderut, så vida de icke hindras af några stängsel, då de duka under. Bergen skulle blifva betäckta med snö och is och de fordna alpina inbyggarna skulle stiga ned på slätterna. Då kölden hade nått sin höjd skulle vi hafva en arktisk fauna och flora som betäckte de centrala delarna af Europa så långt söderut som till Alperna och Pyreneerna och äfven sträckande sig in i Spanien. De nu tempererade regionerna i Förenta Staterna skulle likaledes betäckas med arktiska växter och djur och dessa skulle vara nästan desamma som i Europa; ty de nuvarande invånarna omkring polen, hvilka vi antaga öfverallt hafva flyttat söderut äro märkvärdigt likformiga rundt omkring jorden.
Då värmen återkom, återtågade de arktiska formerna norrut, tätt följda i sitt återtåg af de mera tempererade regionernas alster. Och då snön smälte från bergens fot skulle de arktiska formerna taga i besittning den blottade och uppblötta marken, alltjemt stigande uppåt allteftersom värmen tilltog och snön vidare fösvann, högre och högre, under det deras bröder fortsatte sin resa norrut. Derefter, då värmen helt och hållet återkommit, skulle samma art som nyligen lefvat tillsammans i massa på Europas och
