långsamt flytta söderut då klimatet blef mindre varmt långt innan istidens början. Vi se nu såsom jag tror deras efterkommande mest i ett modifieradt tillstånd i de centrala delarna af Europa och Förenta Staterna. Enligt denna åsigt kunna vi förstå slägtskapen och den ändock ringa identiteten emellan alstren af Europa och Nordamerika, en slägtskap som är i hög grad anmärkningsvärd i betraktande af de två ytornas afstånd och deras särskiljande genom Atlantiska Oceanen. Vi kunna vidare fatta det sällsamma förhållande som flera iakttagare anmärkt, att Europas och Amerikas alster under den senare tertiära perioden voro mera beslägtade med hvarandra än de äro i närvarande tid; ty under dessa varmare perioder måste de norra delarna af gamla och nya verlden hafva varit nästan oafbrutet förenade af land, som tjenade till brygga för invånarnas fria flyttning, hvilken brygga sedan genom kölden blef ofarbar.
Under den långsamt aftagande värmen under den pliocena perioden så snart arterna som bebodde den nya och gamla verlden gemensamt flyttade söder om polcirkeln, måste de fullkomligt afskäras från hvarandra. Denna separation måste hafva försiggått för lång tid tillbaka åtminstone för de mera tempererade områdenas alster. Då växter och djur flyttade söderut måste de blandas i den ena stora regionen med Amerikas inhemska produkter och måste täfla med dem, och i den andra med den gamla verldens. Följaktligen hafva vi här allting gynsamt för mycken modifikation, — för vida större modifikation än bland de alpina produkterna, som inom en mycket yngre period lemnats isolerade på bergstrakterna och de arktiska länderna Europa och Nordamerika. Deraf har det kommit, att om vi jemföra de nu lefvande produktionerna i den nya och gamla verldens tempererade trakter, vi finna mycket få identiska arter (ehuru Asa Gray nyligen visat att flera växter äro identiska än man förr antog), men vi finna i hvarje stor klass många former, som några naturforskare upptaga såsom geografiska raser och andra såsom skilda arter och en massa af beslägtade eller representerande former, hvilka af alla naturforskare upptagas såsom specifikt skilda.
Liksom på land, så kan äfven i hafsvattnen en långsam flyttning söderut af en hafsfauna, hvilken under den pliocena eller en något tidigare period var nästan likformig längs de sammanhängande kusterna af polcirkeln, enligt teorien om härstamning med modifikation förklara de många beslägtade former som nu bo i fullständigt skilda hafsytor. På detta sätt tror jag vi kunna förstå närvaron af några ännu lefvande och några beslägtade
