former på östra och vestra stränderna af Nordamerika; och den ännu mera öfverraskande tillvaron af många beslägtade krustaceer (såsom beskrifna i Danas beundransvärda verk), af några fiskar och andra hafsdjur i Medelhafvet och i Japans haf — då dessa två haf nu äro fullständigt skilda genom bredden af en hel kontinent och en vidsträckt ocean.
Dessa fall af nära slägtskap emellan arter som antingen nu bebo eller förr bebott hafven på vestra och östra kusterna af Nordamerika, Medelhafvet och Japanska hafvet och de tempererade länderna i Nordamerika och Europa äro oförklarliga enligt skapelseteorien. Vi kunna icke fasthålla, att sådana arter blifvit skapade lika i öfverensstämmelse med de nästan lika fysiska förhållandena på de olika områdena; ty om vi till exempel jemföra vissa delar af Sydamerika med delar af södra Afrika eller Australien, se vi länder nästan lika i alla sina fysiska förhållanden men med ytterligt olika invånare.
Men vi måste återvända till vårt egentliga ämne. Jag är
öfvertygad att Forbes åsigt kan få ännu större utsträckning. I
Europa påträfta vi de tydligaste bevis på en isperiod från vestra
kusterna af Britannien till Uralbergen i öster och Pyreneerna i
söder. Från de infrusna däggdjuren och beskaffenheten af
bergvegetationen kunna vi sluta till att Sibirien likaledes berördes
deraf. På Libanon betäckte enligt Hooker evig snö fordom den
centrala axeln och alstrade glacierer som rullade 4000 fot ned i
dalgångarna. Längs Himalaya på 900 mil aflägsna punkter hafva
glacierer lemnat märken efter sitt fordna nedstigande, och i
Sikkim såg Hooker mais växa på gigantiska gamla moräner. Söder
om den asiatiska kontinenten på motsatta sidan om eqvatorn veta
vi nu af J. Haasts och Hectors utmärkta undersökningar att
ofantliga glacierer fordom stego ned ganska lågt på Nya Zeeland;
och samma växter som Hooker fann på vidt skilda bergspetsar
på denna ö berätta samma historia om en förfluten isperiod. Från
några fakta som blifvit mig meddelade af W. B. Clarke tyckes
också på bergen i sydöstra hörnet af Australien finnas spår af
isens verkningar i en förfluten period.
Vi skola nu vända oss till Amerika; i norra hälften hafva isburna klippstycken funnits på östra sidan af kontinenten så långt ned som 36°—37° lat. och på kusterna af Stilla hafvet, der
