lågländerna under eqvatorn hafva varit beklädda med en blandad tropisk och tempererad vegetation, lik den Hooker beskrifvit såsom växande yppigt på höjden af fyra till fem tusen fot på de lägre sluttningarna af Himalaya, men måhända med ännu större öfvervigt af tempererade former. Vidare på den bergiga ön Fernando Po i Guineabugten fann Mann tempererade europeiska former som började visa sig vid höjden af omkring femtusen fot. På bergen i Panama på en höjd af blott tvåtusen fot, fann Seeman vegetationen lik Mexikos ”med former från de heta zonerna harmoniskt blandade med tempererade”.
Låt oss nu se, om Crolls slutsatser att den norra hemisferen lydde under den stora isperiodens ytterliga köld, under det den södra var varmare, sprider något ljus öfver den närvarande som det tyckes oförklarliga fördelningen af åtskilliga organismer i de tempererade delarna af båda hemisfererna och på tropikernas berg. Beräknad efter år måste istiden hafva varit mycket lång, och om vi komma ihåg öfver hvilka vidsträckta ytor några naturaliserade växter och djur hafva spridt sig inom några få århundraden, måste denna period hafva varit tillräcklig för hvarje grad af flyttning. Då kölden blef mer och mer häftig, veta vi att arktiska former bröto in i de tempererade regionerna, och från de nyss anförda fakta kan näppeligen något tvifvel återstå att några af de kraftigare, de dominerande och mest spridda tempererade formerna verkligen bröto in i de eqvatoriala lågländerna. Inbyggarna i dessa lågland skulle på samma gång flytta in i de tropiska och subtropiska regionerna i söder, ty den södra hemisferen var under denna period varmare. Vid istidens aftagande, då båda hemisfererna småningom återtogo sina fordna temperaturer, måste de norra tempererade formerna som bebo lågländerna under eqvatorn drifvas till sina förra hem eller duka under och ersättas af de eqvatoriala formerna som återvände från södern. Några af de norra tempererade formerna måste nästan med säkerhet bestiga något närbeläget högland, hvarest de, om det vore tillräckligt högt, länge skulle förblifva vid lif, liksom de arktiska formerna på Europas berg. De kunna ega bestånd äfven om klimatet icke varit fullkomligt lämpadt för dem, ty temperaturförändringen måste hafva varit mycket långsam och växter ega otvifvelaktigt en viss förmåga af acklimatisering, såsom bevisas deraf att de lemna sina afkomlingar olika konstitutionel förmåga att motstå hetta och köld.
Under händelsernas reguliera förlopp måste den södra hemisferen derefter inträda i en isperiod under det de norra
