Vi komma nu till den sista af de tre stora klasser af fakta,
som jag har utvalt såsom erbjudande de största svårigheterna, om
vi antaga den åsigten, att icke blott alla individer af samma art,
hvarhelst de finnas, hafva flyttat ut från ett enda område, utan
att äfven beslägtade arter, ehuru de nu bebo de mest skilda
punkter hafva utgått från en enda yta, födelseorten för deras
gemensamma stamfar. Jag har redan framhållit att jag icke kan
erkänna Forbes åsigt om kontinenternas utsträckning, hvilken om
den fullföljdes skulle leda till den åsigt att alla nu existerande
öar hafva varit kontinuerligt förenade med något fastland under
en nyare period. Denna åsigt skulle undanröja många
svårigheter, men den skulle icke förklara alla omständigheter. I följande
framställning skall jag icke inskränka mig till den blotta
spridningsfrågan, utan äfven beröra några förhållanden, som stå i
sammanhang med sanningen af de två teorierna, oberoende skapelser
eller descendens.
Arterna af alla slag som bebo oceanöar äro få till antal jemförda med dem som finnas på kontinentalytor: A. de Candolle medgifver detta för växter och Wollaston för insekter. Nya Zeeland till exempel med dess höga berg som sträcka sig öfver 750 mils latitud jemte de utanför liggande öarna Auckland, Campbell och Chatam, innehålla 960 slag af blommande växter; om vi jemföra detta måttliga antal med arterna som svämma öfver lika ytor i sydvestra Australien eller vid Goda Hoppsudden, måste vi medgifva att någonting helt annat än blott olikhet i fysiska förhållanden har verkat en så stor skilnad i artantal. Till och med det enformiga området omkring Cambridge har 847 växter och den lilla ön Anglesea 764, men deri inbegripas dock några ormbunkar och några få införda växter, och jemförelsen är i några hänseenden icke fullt exakt. Det är fullt bevisadt att den kala ön Ascension ursprungligen egde blott ett halft dussin blommande växter, dock hafva många numera derstädes blifvit naturaliserade, såsom äfven på Nya Zeeland och hvarje annan oceanö. På S:t Helena hafva vi anledning att tro de naturaliserade växterna och djuren hafva nästan eller helt och hållet utrotat många infödda former. Den som antager åsigten om hvarje art såsom resultat af en oberoende skapelseakt måste medgifva att ett tillräckligt antal af lämpliga växter och djur icke blifvit skapade för oceanöarna, ty menniskan har utan afsigt befolkat dem vida fulltaligare och fullständigare än naturen.
