sträfva alltjemt att tilltaga i storlek. Jag försökte vidare att visa, att hos afkomlingarna af hvarje art finnes en benägenhet för karaktersdivergens, beroende derpå att de försöka intaga så många och skilda platser som möjligt i naturens ekonomi. Denna sista slutsats erhåller vidare stöd, om vi observera den stora olikhet i former, som på en liten yta komma i täflan, äfvensom genom vissa förhållanden vid naturalisering.
Jag försökte äfven att visa, att det finnes en konstant tendens hos de former som tilltaga i antal och divergera i karakter att uttränga och utrota de föregående mindre divergenta och mindre förädlade formerna. Jag beder läsaren återgå till det schema som illustrerar verkan af dessa olika grundsatser, såsom vi förut förklarat, och han skall se att det oundvikliga resultatet är att de modifierade ättlingarna som härstamma från en stamfar afdelas i grupper, subordinerade under andra grupper. I schemat må hvarje bokstaf på öfversta linien föreställa ett slägte innefattande flera arter; och summan af slägtena längs denna öfre linie bilda tillsammans en klass, ty alla härstamma från en uråldrig stamfar och hafva följaktligen ärft någonting gemensamt. Men de tre slägtena på venstra sidan hafva enligt samma grundsats mycket gemensamt och bilda en underfamilj, skild från den som innehåller de två slägtena närmast till höger, hvilka divergerade från en gemensam stamfar vid femte härstamningsstadiet. Dessa fem slägten hafva också mycket gemensamt, ehuru mindre; och de bilda en familj skild från den som innehåller de tio slägtena ännu längre åt höger, hvilka divergerade vid en ännu tidigare period. Och alla dessa slägten som härstamma från A bilda en ordning skild från de slägten som utgått från I. Här hafva vi således många arter härstammande från en enda stamfar grupperade i slägten och slägtena i flockar, familjer och ordningar, alla i en stor klass. Den stora lagen om alla organiska varelsers naturliga sammanförande i grupper subordinerade under andra grupper, hvilken då vi äro så förtrogna dermed icke förefaller oss egendomlig, förklaras lätt enligt mina åsigter. Otvifvelaktigt kunna organiska varelser likt alla andra föremål klassifieras på många vis, antingen artificielt efter enstaka karakterer eller naturligt enligt ett större antal karakterer. Vi veta till exempel att mineralier och de elementära ämnena kunna på detta sätt anordnas; i detta fall finnes intet sammanhang med den genealogiska successionen, och ingen orsak kan ännu uppgifvas för deras sammanfallande i grupper. Men för organiska varelser är förhållandet helt olika och de ofvan anförda åsigterna förklara deras naturliga anordnande
