formas på något olika sätt, eller om det gagnade larven som redan är olik sin moderform att förändras ännu mer, skulle enligt principen om arf i motsvarande ålder ungarna eller larverna kunna genom naturligt urval blifva mer och mer olika sina föräldrar till hvarje tänkbar utsträckning. Olikheter hos larverna kunna också sättas i samband med successiva utvecklingsstadier, så att larverna i första stadiet komma att afvika betydligt från larverna i andra stadiet, såsom fallet är med många djur. Den fullväxta kan också lämpas för lägen och vanor, i hvilka lokomotionsorganer eller känselorganer skulle vara gagnlösa, och i detta fall skulle metamorfosen vara retrograd.
Af nyss gjorda betraktelser kunna vi se huru genom strukturförvandlingar hos ungen i öfverensstämmelse med förändrade lefnadsvanor, tillsammans med ärftlighet i motsvarande ålder djuren i vissa fall kunna komma att genomgå utvecklingsstadier, fullkomligt olika deras ursprungliga fullväxta tillstånd. Fritz Müller, som nyligen behandlat detta ämne med mycken skicklighet, tror att stamfadern för alla insekter liknade en fullväxt insekt och att mask- eller larvstadiet, äfvensom kokong- eller puppstadiet sedan blifvit förvärfvade, men från denna åsigt afvika sannolikt många naturforskare till exempel J. Lubbock, som likaledes nyligen behandlat detta ämne. Att vissa ovanliga stadier i insekternas metamorfoser hafva blifvit förvärfvade genom inpassande uti egendomliga lefnadsvanor, kan svårligen betviflas; det första stadiet af en skalbagge, Sitaris, är sålunda såsom Fabre beskrifver en rörlig liten insekt med sex ben, två långa antenner och fyra ögon. Dessa larver kläckas i biens bon och då bihannarna gå ut från sina kulor på våren förrän honorna, hänga sig larverna fast vid dem och krypa sedan öfver på bihonorna under deras parning. Så snart honorna lägga sina ägg på ytan af den i cellerna samlade honingen, störta Sitarislarverna öfver dem och uppsluka dem. Sedermera undergå dessa larver en fullkomlig förändring; deras ögon försvinna, deras ben och antenner blifva rudimentära och de lefva på honing; så att de numera likna vanliga insektlarver; slutligen undergå de en ytterligare förvandling och framgå ändtligen såsom fullbildade skalbaggar. Om nu en insekt, som undergår förvandlingar lika Sitaris’ metamorfoser, blefve stamfader för en hel ny insektklass skulle förloppet af deras utveckling sannolikt bli helt olika hvad det nu är; och det första larvstadiet skulle helt säkert icke föreställa det fordna tillståndet af någon gammal fullvuxen insekt.
