vi inse, hvarföre gamla och utdöda former så ofta likna embryoner af nu lefvande arter i samma klass. Agassiz tror att detta är en allmän naturlag, och jag hoppas få se den hädanefter bevisas vara sann i de flesta fall. Den kan likväl bevisas vara sann blott i de fall i hvilka det gamla stadiet icke blifvit fullkomligt utrotadt genom att successiva variationer inträffat i en mycket tidig period af utvecklingen, eller genom att sådana variationer blifvit ärfda i en tidigare period än den i hvilken de först uppträdde. Vi måste också ihågkomma, att lagen kan vara sann och dock omöjlig att bevisa under en lång tid eller för alltid på den grund att den geologiska urkunden icke sträcker sig tillräckligt långt tillbaka i tiden. Lagen skall icke gälla i de fall i hvilka en gammal form i sitt larvstadium lämpades för något specielt lefnadssätt, och lemnade samma larvstadium i arf åt en hel grupp afkomlingar; ty dessa skulle icke i sitt larvtillstånd likna någon gammal form i dess utbildade tillstånd.
De väsentligaste fakta i embryologien, hvilka icke äro andra underlägsna i betydelse, förklaras således såsom mig synes enligt grundsatsen att modifikationer hos mängden af afkomlingar från samma stamfar uppträdt i en icke tidig lifsperiod och gått i arf i motsvarande ålder. Embryologien vinner i intresse, om vi betrakta embryot såsom en mer eller mindre dunkel teckning af stamfadern till alla medlemmar af samma stora klass, antingen i dess fullbildade eller larvstadium.
Organer eller delar i detta sällsamma tillstånd, bärande
prägel af fullkomlig obrukbarhet äro ytterligt vanliga eller till och
med allmänna genom naturen. Det vore svårt att nämna ett af
de högre djuren, hos hvilket icke någon del är i detta
rudimentära tillstånd. Hos däggdjuren till exempel bära hannarna alltid
rudimentära bröstkörtlar, hos ormar är den ena lungan förkrympt,
hos fåglar kan ”bastardvingen” helt säkert betraktas såsom ett
rudimentärt finger och i icke få fall kunna vingarna icke
begagnas till flygt eller äro reducerade till ett rudiment. Hvad kan
vara mera egendomligt än närvaron af tänder hos hvalfostren,
hvilka sedan de växt upp icke hafva en tand i käken, eller de
tänder som aldrig genombryta tandköttet i öfverkäken hos ofödda
kalfvar?
Rudimentära organer visa sitt ursprung och sin betydelse på flera sätt. Det finnes skalbaggar af flera beslägtade arter eller
