af rudimentära organer hos fostret i förhållande till andra delar och dess mindre storlek hos den fullväxta. Men om hvarje steg af reduktionsprocessen skulle gå i arf, icke i motsvarande ålder utan i en mycket tidig lifsperiod skulle den rudimentära delen småningom gå förlorad och vi skulle hafva ett fall af fullständigt försvinnande. Grundsatsen om organisationens ekonomi som i ett föregående kapitel utvecklats, enligt hvilken materialet för ett organs utveckling så mycket som möjligt inbespares om organet icke längre är af nytta för egaren, kan ofta härvid vara verksam och behjelplig till den totala förlusten af ett rudimentärt organ.
Då närvaron af rudimentära organer således beror på benägenheten hos hvarje del af organisationen som länge egt bestånd att gå i arf, kunna vi inse i öfverensstämmelse med den genealogiska åsigten om klassificering orsaken hvarföre systematikerna hafva ansett rudimentära organer lika nyttiga eller stundom till och med nyttigare än delar af hög fysiologisk vigt. Rudimentära organer kunna jemföras med bokstäfver i ett ord, som ännu bibehållas vid stafning; ehuru obrukbara vid ordets uttalande, äro de till nytta för ordets härledning. Enligt åsigten om härstamning med modifikation kunna vi antaga, att tillvaron af organer i ett rudimentärt, ofullständigt och obrukbart skick eller helt och hållet felslagna, långt ifrån att erbjuda någon större svårighet, som de helt visst göra för den vanliga skapelseläran, kunde till och med blifvit härledd a priori i öfverensstämmelse med här utvecklade åsigter.
I detta kapitel har jag försökt att visa, att alla organiska
varelsers anordning från alla tider i grupp under grupp — att
beskaffenheten af den slägtskap som förenar alla nu lefvande och
utdöda organismer genom invecklade, radierande slägtskapslinier
till ett fåtal stora klasser — de reglor naturhistorikerna följa och
de svårigheter de påträffa vid sina klassifikationer — det värde
som gifvits karakterer, om de äro beständiga och förherskande,
vare sig de äro af stor eller ringa betydelse, eller såsom
rudimentära organer icke ega någon betydelse alls — den stora
motsatsen emellan analoga eller adaptiva karakterer och verkliga
slägtskapskarakterer och andra sådana reglor — att allt detta är
en naturlig följd af antagandet om beslägtade formers
gemensamma härstamning jemte deras modifikation genom naturligt urval
