Då enligt teorien om det naturliga urvalet ett oändligt antal mellanformer måste hafva existerat förenande alla arter i hvarje grupp genom öfvergångar så fina som våra nuvarande varieteter, kan man fråga: hvarföre se vi icke dessa mellanformer öfverallt omkring oss? Hvarföre äro icke alla de organiska varelserna omkring oss sammanblandade i ett outredligt kaos? Hvad de nu lefvande formerna angår, få vi ihågkomma, att vi icke hafva rätt att vänta (utom i sällsynta fall) att upptäcka direkt förenande länkar emellan dem utan blott emellan hvar och en och någon utdöd, undanträngd form. Äfven på en vidsträckt yta, som under en lång period förblifvit sammanhängande och hvars klimat och andra förhållanden ändras omärkligt vid förflyttandet från ett område som bebos af en art till ett annat som innehafves af en beslägtad art, hafva vi icke rätt att vänta att ofta finna mellanvarieteter i de mellanliggande zonerna. Ty vi hafva skäl att tro att blott ett fåtal arter af ett slägte undergå förändringar; de andra blifva totalt utrotade och lemna inga modifierade ättlingar. Af de arter som förändras, variera blott få i samma trakt liktidigt och alla andra modifikationer försiggå långsamt. Jag har också visat, att de intermediära varieteterna som sannolikt först uppträdde i de mellanliggande zonerna, skulle med lätthet utträngas af de beslägtade formerna å endera sidan; ty då de senare som existera i större mängd i allmänhet modifieras och förädlas i hastigare proportion än mellanvarieteterna, hvilka existerade i mindre antal, så skulle intermediära formerna under tidernas lopp utträngas och utrotas.
Enligt denna lära om utrotandet af en oändlig mängd föreningslänkar emellan nu lefvande och utdöda invånare på jorden och i hvarje successiv period emellan de utdöda och ännu äldre arterna, hvarföre är icke hvarje geologisk formation fyld af sådana länkar? Hvarföre lemnar icke hvarje samling af fossila qvarlefvor fulla bevis på lifsformernas öfvergångar och förvandlingar? Ehuru geologiska undersökningar otvifvelaktigt uppenbarat den fordna tillvaron af många föreningslänkar och på detta sätt närmare förenat talrika organiska former, hafva de dock icke framlagt de oändligt många öfvergångarna emellan fordna och närvarande arter som teorien fordrar; och detta är den svåraste af de många invändningar som kunna uppställas emot henne. Hvarföre synas åter hela grupper af beslägtade arter, ehuru ofta blott skenbart, hafva oförmodadt uppträdt i de på hvarandra följande geologiska stadierna? Ehuru vi nu veta att organiska varelser uppträdde på jorden i en oberäkneligt aflägsen period, långt
