Om vi se på instinkterna, så underbara många äro, erbjuda de icke någon större svårighet än kroppsliga bildningar för teorien om naturligt urval af små, gradvisa men gynsamma modifikationer. Vi kunna på detta sätt förstå, hvarföre naturen rör sig genom gradvisa steg vid förlänandet af hvarje djurs olika instinkter. Jag har försökt att visa, huru mycket ljus grundsatsen om gradation sprider öfver kupbiets beundransvärda arkitektoniska förmåga. Vanan kommer otvifvelaktigt att verka vid instinkternas modifikation; men den är säkert icke oundgänglig, såsom vi hafva sett hos de könlösa insekterna, hvilka icke lemna några arfvingar till verkningarna af länge fortsatta vanor. Enligt åsigten att alla arter härstamma från en gemensam stam och hafva ärft mycket gemensamt, kunna vi förstå orsaken, hvarföre beslägtade arter, då de försättas under helt olika lifsvilkor, dock följa nästan samma instinkter; hvarföre trastarna i det tropiska och tempererade Sydamerika till exempel betäcka sina bon med dy likt våra britiska arter. Enligt åsigten att instinkter långsamt förvärfvats genom naturligt urval, behöfva vi icke förundra oss att några instinkter tydligen icke äro fullkomliga och utsatta för fel, och att många instinkter förorsaka andra djur lidanden.
Om arter äro blott väl markerade och permanenta varieteter, kunna vi med ens se, hvarföre deras kroaserade ättlingar följa samma invecklade lagar i graden och arten af likhet med deras föräldrar, — att sammansmälta i hvarandra genom successiv kroasering och i andra sådana punkter — som de kroaserade ättlingar af erkända varieteter. Denna likhet skulle vara oförklarlig, om arterna äro alster af oberoende skapelser och om varieteter hafva uppkommit enligt sekundära lagar.
Om vi medgifva att den geologiska urkunden är ofullständig till ytterlig grad, så skola de fakta som urkunden gifver i hög grad stödja teorien om härstamning med modifikation. Nya arter hafva långsamt och tid efter annan trädt fram på skådebanan; och graden af förändring efter olika tids förlopp är helt olika i skilda grupper. Arters och hela artgruppers undergång, som har spelat en så vigtig rol i den organiska verldens historia, följer nästan oundvikligt från grundsatsen om naturligt urval; ty gamla former ersättas af nya och förädlade former. Hvarken enstaka arter eller artgrupper uppträda ånyo, om den vanliga generationskedjan en gång är bruten. Det gradvisa försvinnandet af dominerande former med den långsamma modifikationen af deras ättlingar är anledningen till, att lifsformerna efter långa mellantider synas oss samtidigt förändrade öfver hela jorden. Den
