och har derföre ringa magt öfver ett organ under en tidigare lifsperiod; derföre blir intet organ reduceradt eller rudimentärt vid denna period. Kalfven har till exempel tänder, som aldrig genomskära tandköttet i öfverkäken, ärfda från en tidig stamfar som hade väl utvecklade tänder; och vi kunna tro, att tänderna hos det mogna djuret blifvit reducerade under successiva generationer genom bristande användning, eller derigenom att tungan och gommen eller läpparna blifvit lämpade genom naturligt urval till tuggning utan tändernas biträde; hvaremot hos kalfven tänderna blifvit oberörda af urvalets eller overksamhetens följder och enligt grundsatsen om ärftlighet i motsvarande ålder, hafva gått i arf från en aflägsen tid till den närvarande. Enligt åsigten att hvarje organisk varelse med alla dess särskilda delar blifvit särskildt skapad, huru ytterst oförklarligt är det icke, att organer så ofta förekomma med prägel af fullkomlig gagnlöshet, såsom tänderna hos kalffostret eller de skrynklade vingarna under de hoplödda täckvingarna hos många skalbaggar. Naturen kan sägas hafva bemödat sig att uppenbara sitt modifikationsschema genom rudimentära organer, embryologiska och homologa bildningar, men vi skola dock icke fatta detta schema.
Jag har nu rekapitulerat de fakta och betraktelser som fullkomligt öfvertygat mig att arterna blifvit modifierade under en lång serie af generationer hufvudsakligen genom det naturliga urvalet af talrika små, gynsamma variationer. Jag kan icke tro, att en falsk teori skulle så fullständigt som teorien om naturligt urval förklara de stora klasser af ofvan specificerade fakta. Det är icke någon kraftig invändning, att vetenskapen hittills icke sprider något ljus öfver det vida högre problemet, lifvets väsende och ursprung. Hvem kan förklara väsendet af attraktionen eller gravitationen? Ingen vägrar att antaga resultaten af detta okända element, attraktionen; oaktadt Leibnitz fordom anklagade Newton för att hafva infört ”dolda egenskaper och under i filosofien”.
Jag ser intet giltigt skäl hvarföre de i detta arbete framlagda åsigterna skulle stöta någons religiösa känslor. För att visa huru öfvergående sådana intryck äro är det tillräckligt att komma ihåg, att den största upptäckt af en menniska, attraktionslagen, också angreps af Leibnitz såsom omstörtande den naturliga och följaktligen äfven den uppenbarade religionen. En ryktbar andlig författare har skrifvit till mig, att ”han småningom lärt sig inse, att det är en lika ädel uppfattning af gudomligheten att tro, att han skapade några få originalformer mäktiga af utveckling till andra nödvändiga former, än att tro, att han behöfde en ny skapelseakt
