af de större slägtena och den andra arterna af de mindre, så skall man finna ett större antal af de allmänna och spridda eller dominerande arterna i den grupp, som innefattar de större slägtena. Detta kunde vi äfven tänka oss a priori, ty redan det enkla faktum, att många arter af samma slägte bebo ett land, visar, att landets organiska eller oorganiska förhållanden innehålla något för slägtet gynsamt, och vi kunde följaktligen hafva väntat att af de större slägtena, det vill säga de som hafva ett större antal arter, finna ett proportionsvis större antal af dominerande arter. Men det är så många orsaker, som sträfva att fördunkla detta förhållande, att jag är öfvarraskad att i mina tabeller finna en så liten majoritet på de större slägtenas sida. Jag vill här blott anföra två af dessa orsaker. Sötvattensväxter och saltväxter hafva vanligen en vidsträckt utbredning och äro mycket spridda, men detta tyckes stå i samband med naturen af deras vistelseort och har föga eller intet sammanhang med storleken af slägtena till hvilka de höra. Växter som stå på en lägre organisationsgrad äro vanligen mycket mera spridda än högre organiserade växter och här finnes heller icke något intimare förhållande till slägtenas storlek. Orsakerna till detta sista fenomen skola behandlas i kapitlet om arternas geografiska utbredning.
Min åsigt, att arterna blott vore starkt utpräglade och begränsade varieteter, ledde mig till den förutsättningen, att arterna af de större slägtena i ett land skulle oftare förete varieteter än arterna af de mindre slägtena, ty hvarhelst många närbeslägtade arter hafva bildats, böra äfven nu i allmänhet bilda sig många varieteter eller begynnande arter; der många stora träd växa, der vänta vi äfven att finna unga telningar. Der många arter af ett slägte hafva bildats genom variation, der hafva omständigheterna varit gynsamma för variation, och då kunna vi äfven vänta, att omständigheterna fortfarande skola vara dertill gynsamma. Å andra sidan, om vi betrakta hvarje art såsom resultatet af en särskild skapelseakt, så finnes intet rimligt skäl, hvarföre flera varieteter skulle anträffas i en grupp som har många arter, än i en grupp med få arter.
För att pröfva detta antagandes riktighet har jag ordnat i två lika delar växterna i tolf olika länder och skalbaggarna i två distrikter, arterna af de större slägtena i den ena gruppen, arterna af de mindre i den andra och det har oföränderligen visat sig, att de större slägtena förete varieteter af ett proportionsvis större antal arter än de mindre slägtena. Bland de större slägtena hafva dessutom de arter som variera ett vida större antal varieteter, än
