Sida:Om arternas uppkomst.djvu/58

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
48
om arternas uppkomst.

de arter af de små slägtena, som förete några varieteter. Till samma resultat kommer man äfven med en annan indelning och om man ur tabellerna utesluter alla slägten med en till fyra arter. Dessa fakta äro lätta att förklara om man utgår från den åsigten, att arterna blott äro starkt utpräglade och permanenta varieteter, ty hvarhelst många arter af samma slägte hafva bildats eller, om uttrycket tillåtes mig, hvarhelst artfabrikationen har drifvits i större skala, kunna vi vänta oss att finna fabrikationen ännu i full verksamhet, i synnerhet som vi hafva anledning att tro, att tillverkningen af nya arter går långsamt för sig. Och detta är säkerligen fallet, om varieteter betraktas såsom begynnande arter, ty mina tabeller visa tydligt såsom en allmän regel, att hvarhelst många arter af ett slägte hafva bildats, visa dessa arter ett antal varieteter eller begynnande arter, som öfverstiger medeltalet af varieteter. Härmed vill jag icke säga, att alla stora slägten nu variera betydligt och fortfarande föröka sitt antal, eller att de små slägtena alls icke bilda några varieteter och nya arter; detta skulle vara mycket olyckligt för min teori, och geologien bevisar klart, att små slägten under tidernas lopp hafva betydligt förökats och att de stora slägtena, sedan de nått sitt maximum, hafva sjunkit tillbaka och försvunnit. Allt hvad vi här ville visa, är att hvarhelst många arter af ett slägte bildats, der äro många fortfarande under bildning och detta är säkerligen riktigt.


Många arter af de större slägtena likna varieteter
deri, att de äro mycket nära men på olika sätt
beslägtade med hvarandra och hafva ett
begränsadt utbredningsområde.


Det finnes ännu andra anmärkningsvärda förhållanden emellan arterna af stora slägten och deras upptecknade varieteter. Vi hafva sett, att det icke finnes någon osviklig skilnad emellan arter och starkt utpräglade varieteter, och i de fall då mellanstadier emellan de tvifvelaktiga formerna ännu icke blifvit funna, äro naturforskarna nödgade att vid bestämningen taga sin tillflykt till graden af olikhet emellan två former, i det de af analogi bedöma, om olikheterna äro tillräckliga för att höja blott den ena eller båda till rangen af arter. Graden af olikhet är således ett vigtigt kriterium vid bestämmandet, om två former skola gälla för arter eller varieteter. Men nu hafva Fries och Westwood gjort den iakttagelsen, den förra på växter, den