äro utbredda i sådant antal öfver de visträckta slätterna i Laplataområdet, att de der utesluta nästan alla andra växter, äro införda från Europa och likaså gifves det växter i Orienten, såsom jag hört af dr Falconer, hvilka nu äro utbredda från Cap Comorin till Himalaya och dock blifvit införda dit efter Amerikas upptäckande. I dylika fall, hvarpå otaliga exempel skulle kunna anföras, skall ingen antaga att sådana växters och djurs fruktsamhet plötsligen och tidtals har tilltagit i så hög grad. Den naturligaste förklaringen är, att de yttre förhållandena varit mycket gynsamma, att förstöringen af både unga och gamla varit ringa och att nästan alla afkomlingar varit i stånd att fortplanta sig. I sådant fall är redan den geometriska progressionen med dess förvånande resultat tillräcklig att förklara på ett enkelt sätt den utomordentligt hastiga förökningen och införda naturalsters vidsträckta utbredning i deras nya hemland.
I naturtillståndet frambringa nästan alla växter årligen frön och bland djuren finnas blott få, som icke årligen para sig. Vi kunna derföre med tillförsigt påstå, att alla växter och djur föröka sig i geometrisk progression, att de äro i stånd att med hast befolka hvarje trakt, i hvilken de kunna existera, och att denna sträfvan att föröka sig i geometrisk progression måste på någon tid af deras lif lida afbräck genom förstörande inflytelser. Vår noggranna kännedom om de större husdjuren skulle visserligen kunna missleda vår åsigt i detta hänseende, då vi icke se dem träffas af någon större förstörelse; men vi glömma, att tusende årligen slagtas till vår näring och att i naturtillståndet ett lika stort antal väl kan antagas duka under.
Den enda skilnaden emellan de organiska varelser, som årligen frambringa tusende ägg eller frön, och dem, som blott afgifva några få, är den, att de senare behöfva några år mer för att under gynsamma förhållanden befolka ett område, vore detta aldrig så stort. Condoren lägger två ägg och strutsen tjugu och dock torde i samma trakt condoren lätt bli den allmännare af de två. Stormfågeln (Procellaria glacialis) lägger blott ett ägg och dock tror man, att han är den talrikaste fågeln i verlden. Den ena flugan lägger hundra ägg, den andra, till exempel Hippobosca, blott ett, men på detta allena beror icke antalet individer, som på samma område kunna uppehålla sig. Ett stort antal ägg är af vigt för en art, för hvilken tillgången på lifsmedel ofta vexlar, ty det sätter den i stånd att på kort tid rikligt föröka sig. Men den väsentligaste fördelen af ett stort antal ägg eller frön ligger deri, att derigenom utjemnas följderna af en större ödeläggelse,
