kallar arbetets fysiologiska fördelning; derföre kan man tro, att det för en växtart är fördelaktigt, att i en blomma eller på en hel individ alstras blott ståndare och i en annan blomma eller på en annan individ blott pistiller. Hos odlade växter och sådana som blifvit försatta under nya lefnadsförhållanden felslå ofta de hanliga och någon gång de honliga organerna. Antaga vi att detta sker i naturtillståndet i aldrig så ringa grad, så skulle individer med en mer eller mindre utvecklad tendens dertill fortfarande favoriseras och utväljas, tills slutligen könen voro fullständigt skilda, emedan frömjölet sedan regelbundet transporteras från blomma till blomma och könens fullständiga skiljande är för dem fördelaktig enligt principen om arbetets fördelning. Det skulle upptaga för mycket utrymme att visa de olika vägar, genom dimorfism eller andra medel, hvarpå könens särskiljande hos växter af olika arter nu fortskrider. Emellertid vill jag till det ofvan anförda tillägga, att enligt Asa Gray i Nordamerika finnas några jerneksarter på ett mellanstadium, hvilkas blommor äro såsom, den nämda botanisten uttrycker sig, mer eller mindre dioecistiskt-polygama.
Vi skola nu återvända till våra af nektar lefvande insekter i det fall vi tänkt oss; vi antaga att växten, hvars nektarbildning vi hafva sett långsamt förökas genom ett fortgående naturligt urval, är en allmän art och att vissa insekter äro hänvisade hufvudsakligen till dess nektar såsom föda. Genom flera exempel skulle jag kunna visa biens bemödanden att inbespara tid; jag vill blott anföra deras vana att hacka hål i botten af vissa blommor för att komma åt deras nektar, som de med litet mera möda kunde hemta upp ur blommornas mynningar. Med dessa fakta för ögonen tror jag mig kunna antaga, att en tillfällig afvikelse i kroppsstorlek och form, i längd och krökning af snabeln, om ock alltför obetydlig att af oss kunna iakttagas, kunde för ett bi eller en annan insekt vara af en sådan nytta, att en så utrustad individ vore i stånd att lättare förskaffa sig sin föda och härigenom hade mer utsigt att blifva vid lif och lemna afföda efter sig. Hans afkomlingar skulle sannolikt få i arf en benägenhet till en likartad obetydlig afvikelse i samma organ. De rörformiga blomkronorna af Trifolium pratense (vanlig rödklöfver) och Tr. incarnatum synas vid ett flyktigt betraktande icke afvika mycket i längd från hvarandra; det oaktadt kunna honing- eller kupbien (Apis mellifica) lätt suga nektarn ur den sednare, ej ur den röda, som derföre uppsökes blott af humlor; hela fält af rödklöfver erbjuda derföre förgäfves bien ett öfverflöd af dyrbar nektar. Att bien tycka
