Sida:Om julklapp och julgran i Sverige – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/2

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
32
SMÄRRE MEDDELANDEN.

hemma; »on me dit quelle etoit allé dans les boutiques pour achepter des étrennes» — onekligen öfverraskande på själfva juldagen. Hon beger sig då till en tredje svägerska och kommer där midt upp i julfröjden: »ses enfans etoi[e]nt dans une joye inconceuable de leurs etrennes».

Elfva år senare gästade grefvinnan Tessin tillsammans med en ung fröken Sparre under julen Sundby, som då ägdes af hennes halfbror, sedermera öfverståthållaren Axel Wrede-Sparre. Själf var han julen 1741 ute i finska kriget, men hans maka och barn voro på Sundby. Barnen spela alltjämt hufvudrollen, men nu omtalas äfven gåfvor till vuxna.

Tessin, som var ute i Paris, hade redan på sommaren skrifvit till sin fru om sin önskan att komma hem till jul och ger i sammanhang därmed en beskrifning, som är värd att tillvaratagas, på hur det gick till vid julklappsutdelningen. »J'espere alors», skrifver han,[1] »etre a la table ronde, aux ris, aux beurrées, aux huitres et aux gelinottes, et puis tic, tic, Qui heurte? Qu'on entre! Le papier vient, on lit l'adresse, on rit de la polissonerie, on se trouve tout d'un coup riche sans malversation, sans fatigue et sans avoir l'obligation a personne. O che gusto! O che gusto!»

Tessin nämner icke ordet julklapp, men det förekommer i ett bref till honom från hans fru på hösten samma år. Hon var då redan på Sundby. »Je reviendray icy», skrifver hon den 1 november, »vers les festes de noel pour le juhlklapp. Oh mon Dieu le miserable juhlklapp et quil sera different pour moy des autres. Mais prenons courage, aprés la pluye viendra le beau temps et le jour heureux paroitra une fois qui te rameinera.»

Dessa ord ge vid handen en stor förändring sedan 1730. Då togs det som en naturlig sak att Tessin omedelbart före jul reste ned till Östergötland för att tillträda en nyköpt egendom. Han kom fram på julaftonen och tillbragte den i ensamhet, men hvarken hans egna eller hans makas bref ge den gången minsta antydan om att de gått miste om en sådan julfirning som elfva år senare synes ha blifvit regel.

  1. Paris 26 juni/6 juli 1741.