dighet, som — bland andra — ger oss medel i hand att utröna, hvad Uppland först som appellativ och senare som egennamn innebar för forntidens svenskar. Åtminstone jag har — äfven om jag icke förbiser, att eriksgatans sista del gick genom Västmanland och nådde sin slutpunkt i Uppsala — svårt finna stöd för, att Uppland skulle ha ansetts ligga högre upp än Västmanland, liksom nedan anförda fakta skola visa, att icke heller södermännens land varit utgångspunkten för namngifningen.
Jag vill först behandla namnets form: Upland, äfven Opland (t. ex. i Svenskt Dipl. fr. 1401 II sid. 262 af år 1410), är i fornsvenska ursprungligen ett plurale tantum, t. ex. uplanda laghaman, þry uplanda folkland i Uplands Lagen[1]; laghmaþer af uplandum, et laghmans döme ivir al upland, uplanda laghsagha i Södermanna Lagen; hufvudhandskriften af Magnus Eriksons Landslag har Konungs Balken § 1 laghmanzdöme ivir alt vpland, men en rad andra handskrifter (af Schlyter betecknade B, E, F, G, H, L, O, R, S, etc.) ha all, f. ö. har Magnus Eriksons Landslag laghmannin af vplandum, vplanda laghsagha Konungs Balken 7, 1; Gifto Balken 5 pr. har hufvudhandskriften vplands lagh, men alla andra ha vplænzk eller wplandsk (ordföljden på stället synes snarast tala för, att adjektivet här är det ursprungliga: iak gifter þik… til allan þen ræt sum vplandz æru lagh). Konungs Balken af Kristoffers Landslag § 1 har — så samtliga handskrifter — ofuer alt vpland, men Konungs Balken 6 § 1 vplanda lagh sagha; Konungs Balken 3 pr. laghman af vpland, där dock de flesta handskrifter ha vplandum; jfr. Konungs Balken 5 pr.; Gifto Balken 5 pr. har wplandz lagh i de flesta handskrifter, i andra däremot wplendzk lagh.
Förhållandena äro likartade i diplomen. Namnet är öfver hufvud tidigast belagdt i Birger Magnussons Stadfästelsebref för Upplandslagen af 1296 Svenskt Dipl. II. 203, där i den latiniserade
- ↑ Schlyter upptar också i glossaret till Upplandslagen formen Uplands Ärfda Balken 3. pr., men denna förekommer endast i den unga 1500-tals-handskriften F, under det att däremot dennas original, Ängsö-handskriften, i likhet med öfriga äldre handskrifter på stället i fråga har vpplænsk lagh.
