formen Uplandia.[1] Samma ord — men här som namn på en gård — möter i svensk form Uplandum i Svenskt Dipl. II. 561, år 1309. I Svenskt Dipl. fr. 1401 II. 611 f. träffas två gånger skrifningen i Vpland, en gång i Uplandom.
Vi finna sålunda, att ordet äldst är plurale tantum, men att redan i andra hälften af 1300-talet spåras den tendens, som i nysvenskan gjort ordet till ett singulare, i detta afseende likvärdigt med Västergötland, Södermanland o. s. v.[2]
I nysvenskt skriftspråk är formen Up(p)land, i uppländska dialekten (Svartlöga, Norrtälje skärgård) pɑn och pɑn enl. egen uppteckning; (Vätö) pɑn Schagerström: Svenska Landsmålen X, I, 84; (Fasterna) pn Tiselius: Svenska Landsmålen XVIII. 5. 20. och 96.
Jag öfvergår till att söka fastställa betydelsen hos vårt ortnamn. Det bör då först framhållas, att Uppland (Opland), Upplanda icke så sällan förekommer som namn på byar och gårdar i skilda delar af den skandinaviska halfön. En granskning af dessa ställens naturliga beskaffenhet och läge i förhållande till omgifvande trakter bör — efter hvad man på förhand kunde förutsätta — ge oss en vägledning till hvad de gamle en gång inlagt i landskapsnamnet Uppland. Ur de hittills utkomna delarna af Rygh, Norske Gaardnavne, har jag antecknat namnet från:
- Söndre Trondhjems Amt: Opland, fornnorska (af) Vplandom »den höiere liggende Gaard; Navnet..... maa forståes i Forhold til den vestenfor liggende lavere Bygd.» Norske Gaardnavne XIV. 326.
- Nordre Trondhjems Amt: Opland, »Gaarden ligger langt oppe i Jössunddalen», Norske Gaardnavne XV. 348.
- Nordlands Amt: Opland, fornnorska Upplandir »den höit eller langt inde liggende Gaard. Gaarden ligger langt inde i Landet ved det Vassdrag, som munder ud i Halsfjorden ved Halsan.» Norske Gaardnavne XVI. 57. — Ur de hittills utkomna delarna af Norske Gaardnavne, som behandla det sydliga Norges gårdsnamn,
