form af general-privilegium till obestämda personer t. ex uppfinnaren, dels till alla innevånarne i ett visst landskap o. s. v.[1]
Den förändring, som 1723 infördes, innebar endast det, att kronan fastslog en allmän ordning för regalrättens begagnande, nämligen att djupområdets fasta ämnen skulle upplåtas till bearbetande af dem, som på behörigt sätt därtill gjorde sig berättigade.
Och denna förändring var delvis redan förut förberedd och genomförd.
Härjämte må det väl ifrågasättas, om möjligheten af regalrättens begagnande vare sig »efter dess egentliga ändamål» eller annorledes är för alltid afskuren genom 1723 års författning eller någon» som helst senare författning i ämnet.
Sålunda afstod kronan genom 1855 års författning från den s. k. jordägareandelen å kronojord, d. v. s. rätt för jordägaren att under vissa villkor och till visst omfång deltaga med inmutaren i ett grufarbete. Enligt K. Kung. d. 19 aug. 1889 har kronan likvisst förbehållit sig rätt att framdeles få »deltaga i grufarbetet och den däraf fallande vinsten» med afseende å därefter skeende inmutningar.
Vidare lär det väl näppeligen kunna på allvar bestridas, att icke vår allra sista grufvelagstifning eller lagen ang. eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter d. 28 maj 1886 med afseende å rätten till grufbrytning infört en grundsats, som väsentligen afviker från 1723 års. Inmutningsrätt tillkommer hvar och en, som i laga ordning därtill gör sig berättigad, koncessionsrätt däremot endast den, som erhåller konungens särskilda tillstånd. Den förra är en allmänningsrätt i ordets bokstafliga betydelse, den senare beror på hvad man före 1723 kallade ett special-privilegium.
Den princip för erhållande af grufbrytningsrätt, som 1723 fastslogs såsom en allmän regel, likasom den, som 1855 tillämpades ang. kronans jordägare-andel, kunna alltså icke längre anses gälla i sitt orubbade skick; och ingenting lär väl hindra staten att ytterligare modifiera dem, om så skulle finnas lämpligt.
Så har det påståtts, att koncession, d. v. s. en af konungen fritt meddelad brytningsrätt till stenkolsfyndigheter, »på intet
- ↑ Hammarskjöld a. a. s. 29, Linde: Ekonomi R. s. 330 o. Rabenius a. a. s. 15.
