Sida:Om svensk jordäganderätt.djvu/118

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
113

Denna omständighet gifver ock vid handen, att i fråga varande vattenområden med därinom befintliga skär och holmar icke kunna vara res nullius. Vore så förhållandet, skulle de tydligen kunna vara föremål för ockupation.

En ockupation af en holme i hafvet utanför enskildes grund förlänar nämligen endast en prekär rätt. Den gäller endast så länge den lämnas oantastad. Erhåller en »fiskeriidkare» af Kon. Bef. upplåtelse af samma holme – hvartill han i mån af tillgång är berättigad[1] – måste den förre innehafvaren vika.

Beträffande beskaffenheten af den rätt, som kan tillkomma den enskilde å det yttre vattenområdet, är det till en början klart, att det icke kan vara äganderätt. Rättigheten tillkommer nämligen alla statsborgare och en hvar i alldeles samma omfattning till hela eller obestämd del af vattenområdet, och är alltså allt för obestämd och obegränsad för att förutsätta äganderätt.

Af den framställning, vi förut gifvit af nyttjanderätten till fast sak, torde det utan vidare framgå att jakt- och fiskerätten är nyttjanderätt af likartad beskaffenhet med den, som förekommer å djupområdet, alldenstund den har till ändamål tillägnande af rena naturprodukter.

Vidare är den i ordets bokstafliga mening en allmänningsrätt, d. v. s. endast på medlemsskap af staten beroende.

Då det sålunda gäller en nyttjanderätt till annans sak, måste äganderätten tillkomma något från nyttjanderättsinnehafvarne skildt rättssubjekt.

Och hvilket annat skulle det kunna vara än staten?

Till bestyrkande häraf vilja vi först tillse, om i fråga varande vattenområde är så bestämdt och individualiseradt, att det kan utgöra föremål för en äganderätt. Naturligen tillspetsar sig denna fråga sålunda: Kan någon bestämd gräns för berörda vattenområde uppdragas? Ena gränsen, d. v. s. de enskilda jordägarnes vattengräns, är redan bestämd. Det gäller att uppsöka vattenallmänningens yttersta gräns i hafvet.

Härför gifvas emellertid icke hvarken i jakt- eller fiskestadgan några bestämmelser. Det heter där helt allmänt: »i öppna hafvet.»

  1. Fisk. st. § 21.
Åström, Svensk jordäganderätt.8