Härjämte omtalas äfven, att finnarne, »såsom utom socknens vetskap och samtycke tillkomne», nedsatt sig å skogarna och upptagit nybyggen.[1]
Om än socknemännen icke ensamt för sig kunde anses såsom ägare till den okultiverade marken, vore det likväl tänkbart, att socknemännen och kronan innehaft densamma såsom samegendom. Att en dylik tanke icke varit för lagstiftaren främmande, framgår af ordalagen i åtskilliga författningar.[2]
För att en viss sockens okultiverade mark skulle kunna vara föremål för någon som helst äganderätt, måste den emellertid vara till sina gränser bestämd och möjlig att individualisera. Före storskiftet var, såsom förut är påvisadt, detta alldeles omöjligt, alldenstund inga bestämda sockengränser funnos. Att allmänningsområdet började vid den odlade jordens yttergränser och sedan sträckte sig öfver en viss skogsås till å andra sidan mötande odlad jord, torde vara själfklart. Men om den odlade jorden å ömse sidor hänfördes till olika socknar, gjorde ju bägge de angränsande socknarna anspråk på samäganderätt med kronan till den mellanliggande skogsmarken. På samma sätt kunde t. ex. 5 eller 6 omkringliggande socknar göra anspråk på samäganderätt med kronan till mellanliggande allmänning. Häraf inses, att de olika sockenallmänningarna icke kunde vara föremål för samegendom emellan kronan och socknemännen.
Härifrån ledes man lätt nog in på den frågan, om däremot kronan ensam kunde med äganderätt innehafva en viss sockenallmänning.
Då området i fråga var till sina gränser obestämdt, är det tydligt, att icke heller kronan kunde med äganderätt innehafva samma område, betraktadt såsom ett individualiseradt jordområde. Däremot fanns intet hinder för en kronans äganderätt till alla Dalarnes sockenallmänningar tillsammans och desslikes hela Norrlands. Och detta måste så mycket mera vara fallet, som man före storskiftet i Dalarne och afvittringarna i Norrland icke kunnat påträffa några fasta gränser för allmänningsområdet eller den okultiverade jorden, förrän man i väster stötte på Kölen, i öster på hafvet och i norr på Finland.
